söndag 3 november 2013

Vad vore livet i all sin glans, om inte vatten fanns?

Kan inte bara nån komma och skaka om mig lite? Nä inte skaka, då blir jag yr. Men ta tag i mig så att jag rycker upp mig. Nu har jag gått osminkad och i myskläder i tre dagar. 
Har ingen energi alls. Ingen lust till nånting. Fast, det mesta beror kanske på att jag inte har kraft eller ork heller. 
Jag måste ringa öron imorgon. Är det meningen att man ska vara så här trött?

Och framförallt , är det meningen att jag ska höra så här dåligt som jag gör?
Hör mig själv säga va?, hur ofta som helst. 
Är som att jag är i en bubbla. 

Inget vatten har vi än heller. Men åååå. 
Ja ja. Bara vi har till kaffet. Och att tvätta händerna efter toabesök. Men spola går ju inte. Trevligt. 

Jobbigt på alla boende här Lindsdal eller för alla som jobbar som personlig assistent hos någon. Ja jobbigt för alla gamla oxå. Alla som har små barn. Alla sjuka. 
Tack Gode Gud för att man inte fick magsjuka när det inte finns vatten i kranarna. 

Man inser nu vad beroende man är av vatten. Och vilket lyx det är att alltid ha vatten. Förutom nu då. 

Nu känner jag doften av kaffe. Det är nog en hint från min man att jag borde gå upp. 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar