Lyckligt lottad...

...som har Lotta. 

Vi har känt varandra i drygt 7 år nu och ändå känns det som att vi känt varandra hela livet. 

Lotta har blivit en väldigt speciell och nära vän för mig. 

Jag har några såna vänner. Som står mig väldigt nära. Som kan gå dagar och veckor innan man hörs av men man vet ändå alltid att dom finns där. Vi vet vart vi har varandra. 

Ni vet vilka ni är ❤️ 

Jag har haft en helt fantastisk helg i Sthlm. Intensiv men jäklar så kul. 

Lotta o hennes man Matte hämtade mig vid flyget. Matte körde in oss till city. 

Lotta hade bokat in oss på Grand Hotell. Lyx. 

Vi åt räkmacka och drack skumpa på Grands veranda. 

Shoppade lite. Sen satte vi oss på en uteservering och tog ett glas. Nää...var nog kanske två. Hehe. Vi satt iaf en lång stund i solen o bara njöt. Lyx. 

Upp på hotellrummet och fixade oss. Då kom två kompisar till Lotta dit. En av tjejerna är från Kalmar. Vi hade lite förfest på rummet. 

Jäklar vad lyxigt det är på Grand. Badrummet är det finaste jag sett. 

Vi gick ut och käkade. Sen var vi en runda på Café Opera o dansade. Och så vidare till Golden Hits. 

Jäklar vilken kul kväll. Tack alla inblandade. ❤️

På lördagen när vi vaknade var vi rejält slitna till att börja med. Pjuuh!

Trodde aldrig jag skulle överleva dagen. 

Kände mig sjukt trött i huvudet. Så mycket olika ljud och hög volym hela kvällen tär på mig. 

Och ja, självklar gjorde alkoholen sitt oxå. 

Men vi piggnade till och hade en mysig dag på stan. Shopping. Lunch. Fika. Sen handlade vi massa gott till kvällen på vägen hem. 

Vi kröp ner en stund i Lottas säng och tog en powernap. 

Och efter dusch o fix så var vi redo för kvällen och tjejfest. 

Ett härligt gäng kom till Lotta och vi hade en väldigt trevlig och mysig kväll. 

Det var några jag träffade för första gången men dom andra tjejerna har även blivit mina vänner. Som sagt, jag är lyckligt lottad. 

Mia en av tjejerna säljer kläder

För Love Forever och vi fick prova. Jag blev helt kär i en byxdress. 

I går hade vi en härlig, soft söndag. Sovmorgon. Repris av Så mycket bättre. Var ute och gick. Middag 

Sen körde Lotta mig till flyget. 

Hade så klart hemlängtan. Men...alltid lika jobbigt att lämna Lotta och hennes härliga familj. ❤️

Nu ses vi inte förrän i februari. Gaaah!  Då ska vi gå på Lena PH. Längtar. 

På flyget hem satt en liten pojke som reste ensam. Han var ledsen så jag satte mig brevid honom.

En härlig, pratglad liten kille som skulle fylla sex år. Han lärde mig allt om Lego Star wars. Hehe

Han skulle hälsa på sin mormor och morfar. 

Han var så gullig och han höll mig i handen när planet lyfte. Lille gubben...

Resan hem gick snabbt och vi hade en mysig kväll när jag kom hem. Massa gos med Emma ❤️

Här är en bild på halsbandet och armbandet jag hade gjort till Lotta. La det i en flaska så hon fick flaskpost. 

Nu har jag fått tillbaka lusten att pärla igen...

Idag har jag jobbat. Tagit en pw. Varit ute och tagit höstbilder med Emmis. 

Älskade barn ❤️

I em kom syrran och Meja

Josse stannade på en kaffe innan hon åkte. Meja ska sova här inatt. 

Tjejerna har haft en väldigt rolig em/kväll. 

Nu sover dom gott efter lek, bus och filmmys. 

Direkt när jag såg bilden ovan fick jag gå in och kolla i Emmas rum. Hyllan ser sne ut på bilden men är inte sne på riktigt. Hur kan det bli så? Måste hållt mobilen snett när jag tog kortet. 

Jag sitter och njuter av att titta på min fina lykta från Lottas lilla butik. ( Me like )

Snart sängen. Tröttast. Full med energi och taggad för framtiden och massa roligheter. Men är verkligen trött efter den intensiva, händelserika helgen. 

I morgon är jag ledig. Då blir det Ikea. Lekrum och lunch. 

Natti ❤️

Tack älskade Lotta för allt. Det bästa med dig är att du är du. Och att du tycker om mig för den jag är. 

Du vet allt, ja allt, om mig men gillar mig ändå. 

Vi ger på olika sätt och kompletterar varandra väldigt bra. Olika på många vis men ändå så lika. Soulmate ❤️

Krönika

Krönikan som var i fredags:

Hon var lite större än ett mjölkpaket när hon kom till livet. Mer än tre månader för tidigt. Hon hamnade i kuvös med slangar överallt. Så liten och skör. Det var ett kritiskt ögonblick. Skulle hon överleva? 

Hon är ett prematurbarn, en riktig kämpe. Hon överlevde mot alla odds. Den här lilla mirakeltjejen heter Meja och till henne är jag moster.  

Hon har fått gå igenom komplikationer, haft svårigheter och mött många motgångar på vägen men har nu växt  upp till en härlig individ som nyligen börjat i förskoleklass. 

Meja är kanske lite annorlunda än andra barn. Fast annorlunda känns så fel att säga. Hon är olik men också väldigt unik.

Att vara prematurbarn kan ge bestående men och handikapp. För Mejas del är det synen. Hon ser väldigt dåligt. Hon har svårt att koncentrera sig och att sitta still. Hon tröttnar snabbt och blir rastlös  lätt. Hon har lite svårt att både tygla och förmedla känslor. Hon kan vara sprudlande glad men lika snabbt bli väldigt arg. Hon kräver rutiner och struktur, har svårt för förändringar och kommer kanske alltid att behöva extra stöd i livet.

Hon lyssnar och förstår. Hon är rak och ärlig, smart och har härlig fantasi och kreativitet. Hon har humor och nära till skratt.

Och hon är alltid sig själv i alla lägen och har ett stort hjärta.

Visst låter hon som vilket barn som helst? Det är hon också. Visst är hon olikt många andra barn men om man bara lär känna henne så ser man alla hennes fantastiska egenskaper och vilken härlig tjej hon faktiskt är.

Det som gör mig ledsen och får mig att skriva om detta  är att vi vuxna inte lär våra barn, ja inte heller oss själva, att se historien bakom någons liv och ett visst beteende. Att vi dömer innan vi faktiskt vet. Varför måste man vara som alla andra? Varför är det inte okej att sticka ut ur mängden? Varför ser vi ofta bara problemet istället för att försöka hitta lösningar så att den som har svårigheter eller är lite annorlunda kan få en chans att passa in? Kanske är det omgivningen som behöver förändras, inte individen.

Man måste inte vara prematurbarn, ha en diagnos eller sjukdom för att behöva extra stöd i skolan eller livet. Och om man behöver stöd är det inget konstigt eller fel. Man får se det som en resurs och en möjlighet att kunna utvecklas. 

Kanske behöver både skola och familjer få mer information om vilken rättighet man har och vilken  hjälp man kan få?

Det jag vill säga är att döm ingen förrän du har gått en mil i dennes skor. Och våga möta den som är annorlunda. Försök att se individen - inte problemet. Vi måste acceptera varandra som vi är. Tänk vad tråkig världen skulle vara om vi alla skulle vara likadana. 

Vi är olika. Vi har olika bakgrunder och är bra på olika bra på saker. Och framför allt måste vi lära oss och våra barn att olika är bra. 

När jag och dottern samlade höstlöv till det årliga lövavtrycket ville hon hitta många olika löv.

Varför?  Jo för att det blir mycket finare om inte alla är likadana.

 

Trollhättan

Jag finner inga ord... Vad händer i världen? Hur kan man ge sig på oskyldiga barn? Ja, vuxna med för den delen. Så ledsamt, tragiskt och skrämmande det som har hänt i Trollhättan idag. 

Går man inte säker och är trygg någonstans längre?

När Emma och jag åkte bussen till simhallen idag började jag tänka att, tänk om nån kommer på bussen och blir helt crazy och attackerar alla. 

Man måste alltid vara på sin vakt känns det som...och hur ska man kunna skydda sina barn i denna värld???

Jobb imorse. Riiiiiktigt segt att komma upp idag. Och jag har verkligen gäspat mig igenom hela dagen. 

Efter jobbet en runda på gymmet. 

Hem och vilade. 

Hämtade Emma

Packade väska och gjorde fikakorg. 

Bussen till simhallen. 

Åt mellis. Badade lite. 

Simskola. 

Badade igen. Rutschkanerace och bubbelpool mys. 

Vi hade en superrolig stund i simhallen idag. Och Emma tog sitt nionde simmärke. Hon är grym!

Hem. Käkade. 

Och nu har jag slagit mig ner i soffan efter att ha packat väskan. 

Imorgon ska jag ut på äventyr. 

Flyger till annan ort för en helg med trevligheter. Tjohoooo. 

Hoppas på en rejäl boost med energi under helgen. 

Behöver detta känner jag. 

Som sagt, munnen ler men jag gråter inombords. 

Varför? Ja, säg det. 

Läkaren säger att det är sjukdomen som kommit ikapp...

Ja. Vem vet. 

Vill ju känns mig glad. Har ju så mycket att vara glad över. 

Och visst är jag glad, emellanåt, men mest tom på nåt vis. Typ brylös. 

Sjukdomen har verkligen tagit musten ur mig. 

Men men. Jag är ändå på G åt rätt håll nu. Det går framåt. 

Sen är det små sidosaker som oroar men  det blir nog bra det med. ❤️

Sen funderar jag på det här med skrivandet. Ska jag satsa på det?

På tal om att skriva, imorgon kommer min krönika. 

Lite nervös över reaktionerna.  Den är rätt personlig. Men jag fick godkänt av chefen och hon tyckte det var en fin och bra krönika med ett viktigt ämne. 

Läs vet ja!

Och på tal om att satsa på det man brinner för.  Min vän Helena.  Hjälp vad bra hon är på att måla. Hon har talang och jag tror fanken hon kommer bli känd för sina målningar. Nya Gynning. 

En av hennes tavlor. 

Imorgon ska Emma på sitt första disco. Halloweendisco på skolan. Hon är såååå taggad för detta. 

Ha en trevlig kväll. Och helg. Det ska jag ha. ❤️

Crosscage

Är så otroligt glad över min lilla låda som jag fick till förbannat bra. Om jag får säga det själv. 

Försök bortse från sladden och den trasiga tapeten. Den ska målas ;)

Är så himla nöjd med vårt tv-rum nu. Älskar't

Ett helt nytt rum. Trots att det enda som är nytt är tapeten och lådan. Allt annat fanns här hemma. Men har bara flyttats eller letats fram ur gömmorna. 

Och det blev så sjukt mycket bättre utan gardiner. 

Ligger utslagen i soffan. Helt utmattad. 

Crosscage tar verkligen musten ur en totalt. 

Jag är verkligen helt genomsvett

efteråt. Och totalt slut

Men det känns ändå förbannat skönt i kroppen. 

Kommer somna gott ikväll. 

Ikväll märktes det att Micke var ledig. Han paxade tv-dosan. #fotboll

Nu ska jag sova. Tröttast!

I morse kom jag knappt upp. Var riktigt segt. 

Och det var fortfarande mörkt när jag cyklade till jobbet. 

Imorgon blir det lite sovmorgon iaf. Till 7. Pjuuh!

Olika är bra

Idag har jag skrivit en väldigt personlig krönika. Om en liten tjej som är väldig nära mig.  Men jag fick tillåtelse av föräldrarna. Har inte skickat in den än. Hoppas den blir godkänd av chefen. Har aldrig hänt att den inte är godkänd men denna gången är det lite mer "närgånget". Eller hur man ska förklara. 

Jag vill bara så gärna få fram att olika är bra. Att inte döma någon innan man vet dess bakgrund eller historia. 

Att ge alla en chans.

Om den blir godkänd kommer den på fredag. Läs vet ja

Annars idag har jag mest bara varit trött faktiskt. 

Orkade knappt gå upp i morse. Klockan ringe om och om igen. Snooze!

Cyklade i regnet och lämnade Emma. Vidare till gymmet. Hoppades på att få energi. Körde "bara" kondition. 

Hem och vilade. 

Skrev krönika. 

Vilade igen. 

Micke hämtade Emma och hennes kompis i skolan. 

Han åkte till jobbet. 

Dom lekte och jag satt och pärlade. 

I kväll har Emma gjort matteläxan. Läsläxan. 

Hon har uppträtt som Violetta 

Hittade lappar i hennes rum förut. 

Kom-ihåg-lappar?! Allaredan? Hon är för rolig. 

( Elsa är en docka )

Vi har haft en mysig kväll. Detta barn ger mig så mycket kärlek. Hennes skratt. Hennes gos och kramar. Hennes närhet hjälper så otroligt mycket när jag har en dålig dag. ( vilket jag har haft idag ) ❤️

Men nu hänger jag i fåtöljen och njuter av lugnet. 

Ser tv och har ätit lite kvällsgott 

Imorgon jobb. 

Bli bjuden på lunch.  

Och så ett pass på gymmet imorgon kväll. Ska köra crosscage igen. Blir trött bara jag tänker på det hehe

Men kände verkligen förra gången att det gav så himla mycket. En bra genomkörare för hela kroppen. 

Trevlig kväll ❤️