Zombie med blåmärken

Ännu en natt med lite sömn. Tycker jag har hasat runt som en zombie hela dagen. 

Bjöd lite snabbt o spontant hit mamma o pappa på enklare lunch, korv med bröd och så lite fika. Emma ville visa sitt rum. 

Drog ut och sprang 5 km. Skönt. 

Skulle ta en dusch men bara springa ner i tvättstugan först. När jag skulle gå upp igen så fick jag en dropattack.Bara så där, helt plötsligt ,utan förvarning som vanligt. 

Fan. Jag hatar det. 

Det här knäcker mig snart.

Slog i arm, knä och smalben. Svullen, blå  och öm. Älskar't. 

Skönt att Micke var hemma. Han fick ta Emma. Jag blev rätt skärrad och ledsen. Kröp ner i sängen. Kollade en serie på paddan och tröståt lite chips. 

Hade ju ändå gjort av med onödigt många kalorier när jag sprang hehe

Låg och vilade en stund. Tänkte sen ta ett värmande bad i lugn o ro.

Hahaha. Trodde jag. Då dök ett litet jon upp (ner) i badet. 

Underbara unge. ❤

Idag frågade hon:

-Vad betyder engagerad?

-Typ som att man bryr sig. Att man är väldigt intresserad av nåt. 

-Aha. Då är jag engagerad i skolan. 

Hon är så gullig. Hon cyklade till en kompis förut. Kom hem och var lite ledsen. Dom hade blivit oense om nåt. 

Emma ritade en teckning som hon cyklade tillbaka med och sen hem igen. 

Vår fina lilla tjej med ett stort hjärta ❤

Jag lagade middag förut.  Ugnstekt falukorv och potatismos. Matkoma som vanligt. Nä, jag lär mig aldrig. 

Men imorgon startar vi med nyttiga och sunda veckan.

Emma är också med på det. 

Funderar på att börja göra matschema igen. Vi körde med det förut. 

Enklare att komma på maträtter då. 

Jag får hjärnsläpp ibland och det känns som att jag kör samma hela tiden. 

Blir så tråkigt. 

Eller så strejkar jag och lagar ingen mat alls. 

Vad jag vet så har jag inte ensamt ansvar för matlagningen. Morr! 

#bitter #butter #ochensmulapmsig

Resten av kvällen blir soffa, filt, ryggläge och sutta på djungelvrålsklubbor. 

Berg-och dalbana

I dag är jag trött. Inte i form alls. Det går upp o ner. Väldigt mycket berg- och dalbana i mitt liv. 

Har sovit dåligt inatt. Jag påverkas väldigt mycket av för lite sömn. 

Ligger utslagen på soffan. Har ont i och   bakom örat. Värker som fanken. Tända ljus överallt. Onyttigt på bordet.  Vi väntar på Fångarna på fortet. 

Emma leker med sin ny designgrej hon köpte idag. Man kan göra egna kläder till sina dockor. 

Emma har sagt länge att hon vill bli designer så den här grejen passade henne perfekt. Och hon är verkligen duktig. 

 

Vi har lånat Alva idag och jag tog med tjejerna in till stan. Väldigt mysig dag med två härliga tjejer. 

Körde Micke till en klassfest förut. Hans gymnasieklass har återträff. 

Så Emma o jag har mammaEmma-mys.

Älskar att hänga med denna underbara lilla tjej. ❤

Förstår inte hur man kan göra sina barn illa. 

Det gör mig vansinnig att läsa sånt. Ett litet försvarslöst barn. Hemskt!

Jag tror jag ska lägga mig tidigt idag. Imorgon är en ny dag. Jag bestämmer att det ska bli en bra dag ❤

Improvisera

Maten jag gjorde nu ikväll blev sjukt god. Ibland är det bra att improvisera lite och kul när man hittar nån ny rätt som man kan göra. 

Svingott blev det iallafall. Och jag har matkoma. Som vanligt. Varför lär jag mig aldrig? Varför kan jag inte äta lite? Varför måste jag alltid ta mer. Det är nåt tics jag har. Hur mätt jag än är så måste jag ta mer. Och efteråt måste jag säga typ 100 ggr:

-Nä fy vad mätt jag blev. 

-Gud vad mätt jag är

-Usch. Min mage

-Jag kan inte röra mig

-Nä fy vad mätt jag är 

Jag blev så jäkla glad innan. Så där töntigt nöjd. Manne, som är med i pappapanelen på Nyhetsmorgon gillade en bild på min insta. Wow! 

Jo men så att e... ;)

Nu ostbågar, vin, kaffe och choklad. Lite gott o blandat helt enkelt. 

Imorgon vankas lördagsmys med Emma o Alva. Vi ska åka buss in till stan. Tokige Ture. BR och Mc Donalds är på schemat. 

Beröm

Jag är så sjukt dålig på att ta beröm. Skakar ofta av mig det med ett , äh! 

Och blir nästan generad. 

Idag har jag däremot bara sugit i mig. Har fått beröm från krönikan idag. Både av vänner och såna jag inte känner. Det glädjer mig något oerhört. Tack ❤

Har ju liksom aldrig varit den som tycker att jag är bra på nåt. Otroligt självkritisk. 

Men nu ikväll känner jag mig glad. Jag är fan bra ibland alltså ;)

Det firar jag med ett skumbad och glas vin. (Ligger o skriver i badet. Simultankapacitet) 

Det har varit en ganska bra dag. 

Förutom starten på den. Incidenten med kaffet. Och sen har jag tappat nageln på stortån. Den tån jag sparkade i en byrå för ett tag sedan. Jag hade väl nåt PMS-ryck. 

Ja så nu är jag utan tånagel på ena foten. Känns sådär. Men som man bäddar får man ligga. 

En hyfsat soft dag. Suttit ute i solen. Läst och slappat. 

Hämtade hem Emma och en kompis. 

Dom lekte medan jag städade lite. När kompisen gick hem dök en annan kompis upp och jag tog mig Emma o henne till gymmet. 

Dom var i lekrummet medan jag körde intervaller o lite annat. 

Hem och nu ligger jag som sagt i badet. 

Snart ska jag laga mat. Tänkte mig färsk pasta och sen nåt med svamp. (micke har vunnit några fina svampburkar i en golftävling ) Vet inte vad än bara. Men nåt ska jag väl få ihop. 

Ser fram emot en fredag i myskläder. 

Och vet ni...känner mig på bättre humör idag. Lovely ❤

Krönika

Nu är sommarlovet slut och skolorna har kickat igång. För dom flesta innebär det lycka och glädje. För några innebär det ångest och utanförskap.  

För majoriteten är skolan en trygg plats,för en del ett rent helvete. Visst gör det ont inombords när man tänker på att det faktiskt är så?

Häromdagen stod jag kvar en stund på skolgården efter att jag hade lämnat dottern och funderade på det här med att leka tre. Varför är det oftast en för mycket? Varför kan det inte funka lika bra som två eller fyra?

Är det en myt att tjejer inte kan leka tre eller är det generellt så att vi har svårare för det?

Är det en liten gömd hormon i kroppen som strider mot att vara en för mycket? Eller har vi formats av vad vi alltid har fått höra? Jag har i alla fall under hela mitt liv, i många olika sammanhang, matats med att man kan inte leka tre.  Särskilt inte tjejer.

Personligen har jag faktiskt själv upplevt det här med att känna sig utanför, även i vuxen ålder. Det har vi nog alla någon gång. Två går bra, även fyra eller fler.

Jag tyckte mig även se på skolgården att det var några som inte klarade av att hänga tre. Det viskades, tisslades, två sprang iväg och en blev kvar. Jag vill inte tro att man som sexåringar lämnar någon utanför. De är ju "bara" barn. 

Kan man inte bara få vara barn då och ha kul med alla? Det borde inte ens gå att tänka tanken att en till är en för mycket.

Varför finns det oftast en i varje klass som är eller blir en mobbare? Och varför finns det alltid någon som måste utsättas och bli mobbad? Jag önskar verkligen att mobbning och utanförskap skulle upphöra och sluta existera. Omedelbums. Det måste vara nolltolerans mot mobbning både bland barn och vuxna.

Hur lär man barn att vara snälla mot varandra? Att inte retas, mobbas och stöta bort? Och att våga säga ifrån när man ser att mobbning pågår. Att våga stå emot.

Det är vi vuxna som måste hjälpa dom med det. Man kan inte lämna allt ansvar till skolan, lärare och pedagoger. Man måste jobba med den biten hemma också. Självklart har skolan ett ansvar, det är ju där våra barn spenderar mycket av sin tid. Skolan måste vara lyhörd. Men det är vi som föräldrar som formar våra barn. Det är vi som är deras förebilder.

Vid det här laget vet vi att barn inte gör som man säger. Barn gör som vuxna gör. 

Hur gör du? Pratar du illa om andra inför dina barn? Stöter du bort en arbetskollega eller vän? Låter du någon känna sig utanför? Kan du med handen på hjärtat säga att du aldrig har kränkt någon?

Man kan inte älska alla och man behöver definitivt inte älska alla heller. Men med ödmjukhet och respekt kommer man långt. Och att alltid tänka en gång extra att vara mot andra som du själv vill bli bemött. Svårare än så är det inte.

Man får helt enkelt ut och leta efter lite K-brunnar att hoppa jämfota på. Mer kärlek åt folket!

 

 

Gaaaah!

Ingen bra start på dagen. Vaknar hes, förkyld, huvudvärk och kladdig i ögonen. 

En härlig vagel har börjat tränga fram i ena ögat oxå. Underbart. 

Gungig, lock för örat o massa gegg. Hör visserligen till vardagen. 

Tänkte legat kvar o tagit sovmorgon men gick upp för att äta frukost och träffa Emma en stund innan skolan. 

Skulle ta kaffe. Baaaam!

Hett kaffe över hela bröst och mot hals o haka. Aj! 

WTF?!

Nä men bara på mig, kom igen, kasta mer "skit" på mig. Testa mitt tålamod. Testa hur länge jag pallar. Bara gör det. Jag tar det!!! (...iallafall ett litet tag till)

Jisses!

Ingen bra start på dagen men nu kan det väl bara bli bättre. Eller?

Fredag. Sol. Jo, det måste bli en bra dag!

Nu soffan, filt, kaffe,(intages med försiktighet) Nyhetsmorgon...Tyst och lugnt i huset. 

Är det inte då man ska njuta?

Hur gör man det? I mitt huvud dyker det bara upp massa måsten och det kryper i hela mig. Ett "usch så trist att bara sitta här och glo"-kryp. 

Men jag sitter nog här en liten stund iallafall. Typ några minuter...till kaffet är slut.

Ha en härlig fredag ❤

Älska idag, imorgon kan det vara för sent.

Simhallsbesöket var succé. Vi åkte hem med en väldigt nöjd tjej. Lek o bus. Rutschkana , bubbelbad och så öva simning i stora bassängen utan flythjälp. 

Hon var superduktig. 

Hon simmade mellan Micke och mig. Benen flaxar hon mest runt med. Men hon flyter och tar sig fram en liten bit iallafall. 

Vi var nästan helt själva i simhallen. Lugnt o skönt. 

När vi kom hem blev det lite trädgårdsfix

sen drog jag ut o sprang. Behövde rensa tankarna. 

Orkade bara 4km

Det märks att min kropp inte är i form. 

Det är inte alls lika enkelt att springa som för några månader sedan. 

Hela jag är ur form. Trasig. 

När ska det vända?

Sen tänker jag att jag inte ska gnälla...det finns dom som har det värre. 

http://magdalenagraaf.se/fran-en-mammas-hjarta/

Läste nåt fint hos en vän. Så sant:

Vi har varandra till låns. Älska idag, imorgon kan det vara försent. 

 

Att förlora ett barn

Fick veta en sak i morse som gjorde mig oerhört ledsen. 

Inte för att jag privat känner personen som har drabbats av sorg men det är någon jag följer varje dag i sociala medier. Blogg och insta. 

Jag känner med henne eftersom jag själv har en son i hennes ålder och att förlora ett barn på ett så onödigt , tragiskt och ledsamt vis smärtar mitt hjärta. 

Var tvungen att skriva till Patric i morse. Kolla så att han var ok. Att han mår bra. 

Jag vet inte hur jag skulle kunna överleva om jag förlorade mina barn. 

En hemsk tanke. 

En smärtsam tanke. 

Det gör ont i mitt hjärta. ❤

Idag skiner solen här. Känns som en härlig sommardag. 

Då passar det med lite bad. Fast i simhallen. 

Vi tar med oss lite fika ( Sean bananmuffins ) och så övar vi på simning och åker vi rutschkana.

Emma och jag bakade igår. Hon döpte det till Sean Bananmuffins. 

Chokladmuffins med banan. 

Och idag gillade Sean Banans sida det på instagram. Kul. 

Igår ändrade jag min krönika och skrev om att tre ibland tyvärr är en för mycket. Om mobbning. Att vi vuxna måste vara bra förebilder osv. 

Idag var det en insändare om det i tidningen. Fast i Barran. 

Alltså ett väldigt viktigt ämne att ta upp 

Min krönika kommer dock imorgon. I Östran. 

Visa någon lite omtanke idag. Det finns alltid någon som behöver lite extra kärlek...

Tre är en för mycket

Stod kvar en stund och tittade på skolan idag när jag hade lämnat Emma. 

Det här med att leka tre... Varför har det alltid varit en för mycket? Varför kan tre inte funka lika bra som två eller fyra?

Och varför är tjejer oftast bättre på att stöta bort den tredje?

Medan killar verkar kunna ha enklare att leka fler. 

Är så rädd att Emma ska bli utanför. Att hon inte ska ta för sig. Hon är ingen sån där tjej som "tränger sig på". Då går hon hellre ensam. 

Varför finns det nästan alltid nån i varje klass som blir en mobbare?

Och varför, efter allt prat om mobbning, hur man ska vara mot sina kompisar, så fortsätter mobbning att ske?

Tyvärr, så kan man ibland se tydliga tendenser på vissa barn att dom älskar att viska, peka, reta och stöta bort. 

Sånt ogillas. Men...sen är dom ju än så länge "bara" barn. 

Man vill inte tro det om barn. Man vill bara att dom ska tycka om varandra och leka med vem som helst, när som helst. 

Tyvärr så är ser väl bara att inse...barn gör inte som man säger. Barn gör som man gör.

Är det VI som maler in i deras huvud att man inte kan leka tre? För det är så jag är uppväxt och har hört i hela mitt liv. Att tjejer inte kan leka tre. 

Hur är du? Pratar du illa om andra inför dina barn? Stöter du bort en arbetskamrat eller vän? 

Låter du någon känna sig utanför? 

Man kan inte älska alla...man behöver inte älska alla...men man ska respektera andra människor. 

Med respekt och ödmjukhet kommer man långt.

Jag har varit på gymmet. Gick så där. Ingen kraft eller ork. 

Men jag var där. Gick på bandet. Kom på mig själv att skratta högt när jag lyssnade på mix megapol. 

Så härligt att skratta. Känner mig mest ledsen nu för tiden. 

Behöver skratta mer känner jag. 

Nu en kaffe i solen och en date med Mr Grey. 

Har skrivit klart min krönika. Men efter stunden på skolgården idag känner jag mig sugen på att ändra den...

Bloggpaus?

Nu när jag skulle börja skriva detta inlägg stirrade jag länge på en blank sida. Kunde inte komma på nåt att skriva om. 

Funderar faktiskt på att pausa bloggandet. Vet inte om jag tycker det är kul längre...

Lika trött idag. Dock på lite bättre humör.

Känns inte lika "svart" idag. Även om jag fortfarande helst bara vill dra täcket över huvudet och vakna när allt är bra igen. 

Det har varit en lugn o skön dag. 

När Emma hade gått till skolan så satt jag och knåpade på krönikan. 

Hämtade sen Emma. Vidare till Ikea för lunch och sen köpa förvaringslådor till hennes rum. Och så valde Emma fina ramar till rummet. Tre stycken. Nu ska hon bara välja kort att ha i dom. 

Vi tog även en tur till bibblan för att låna fler böcker av Nelly Rapp. Emmas favorit "läsa högt"-böcker. 

Jag gillar dom faktiskt oxå. Så mysigt att läsa för Emma. 

Hem och slappade. Emma cyklade till en kompis. Jag började läsa böckerna om Mr Grey, igen. 

Härligt att drömma sig bort en stund ;)

Antar att det kommer bli som med Twilightböckerna. Inga som helst problem att läsa dom flera gånger. 

Nu ikväll drog jag ut och sprang en liten runda. Behövde rensa tankarna. Orkade bara 4km. Men 4 är bättre än inget. 

Funderat faktiskt på att dra till gymmet imorgon. Har blivit dålig på att gå dit. 

Tror jag kommer bli piggare o få mer energi om jag börjar träna lite igen. 

Nu orkar jag knappt hålla ögonen öppna. 

Natti ❤

Sänghimmel

Ligger på soffan, igen. Har legat här en hel del idag. 

Men jag har inte dåligt samvete för det. 

Borde kanske ha fler såna här dagar. 

Det har varit skönt att göra ingenting. 

Fast lite har jag gjort ändå. 

Tvättat. Handlat. Satt upp en sänghimmel åt Emma. 

När jag skulle skruva upp den krånglade det rejält och jag var nära att ge upp.

Emma sa:

-Mamma jag tror vi får vänta på pappa. Han kan nog det här. 

Pyttsan! Mammor kan oxå. 

Och japp, nu är den på plats.

Emma är så nöjd. Jag oxå. Det blev riktigt fint faktiskt. 

I taket på  ville hon ha en tofs som hängde. Då fixade vi det. :)

Idag blev jag glad när sonen ringde hem och sa att min gamla bildlärare från högstadiet hade hälsat till mig. Jag hade varit hans favoritelev genom alla dessa år och alla elever han har haft. 

Var så himla kul att höra. Kanske gjorde nåt bra på högstadiet då haha

Idag köpte jag blommor till en vän som har det lite jobbigt och inte mår så bra. 

Köpte rosor och pyntade buketten med ett par kvistar från trädgården.

Jag köpte faktiskt en bukett till mig själv oxå. 

Kände att jag var värd det. 

Överläkaren på öron näsa hals ringde idag. 

Jag ska få nån ny medicin mot bakterierna i örat. Dom måste bort, omedelbums tydligen. 

Nån "gammal" medicin men som tydligen ska vara väldigt effektiv. Tyvärr är en biverkning att man kan få väldigt ont i örat. 

Har en ny tid till läkaren den 11 september. 

Fram till dess är det bara att härda ut

Sture, läkaren som ringde idag, är verkligen helt fantastisk. 

När han sa idag att han förstod att jag har det jobbigt och att dom ska göra allt för att fixa till mitt öra så började jag gråta. 

Så skönt när nån förstår...

Hur som helst, så kände jag verkligen att jag var värd en bukett blommor. 

Jag är så trött. Oroväckande trött ibland. Frågade läkaren idag varför och han sa att det inte var så konstigt. Att konstant vara lite ostadig och gungig tär enormt mycket på kroppen. 

Så det är väl bara att tillåta sig att sova och vila mer. 

Egentligen borde jag börja skriva på min krönika. Men jag orkar inte. Ska hänga en maskin tvätt nu sen krypa ner och sova. 

Imorgon är en ny dag. ❤