Fritt fall

Ligger i sängen. Ledsen. Mörbultad. Har ont. 

Har känt mig väldigt trött och matt hela dagen. Och haft en ihärdig huvudvärk. 

Somnade på soffan en stund i dag. Det händer typ aldrig. 

Tyckte jag blev piggare i em. Emmas kompis kom förbi så jag passade på att städa lite. 

Sen hängde Emma med Micke till golfbanan så då tog jag mig ut på en löptur. 

Kände direkt att jag inte hade kraft. Inget tempo alls. 

Efter 2 km kom huvudvärken tillbaka. Och vid varje steg jag tog bultade det som fanken. Fick bryta vid 3 km och gå hem. 

Pang...duns...fritt fall. Rakt ner i kaklet på toan. 

Trodde jag bröt nacken. 

Låg helt paralyserad. Vågade inte röra mig först. 

Var chockad. 

Slog i huvudet i en trä pall/låda som står på toan. Och skuldran. 

Rumpan hamnade på mattan men det blev ändå en rejäl duns. Fattar inte, med mina ofasta skinkor borde jag ju landat mjukt!!!!

Slog i foten i toastolen. Och höger armen rakt ner i golvet. Aj!

Tog mig upp. Skärrad. Skakade en lång stund. 

Har varit ledsen hela kvällen. Känner mig uppgiven. Så less på allt. 

En kronisk sjukdom. Kronisk. Alltså långvarig, typ för alltid???

Frågan är inte OM jag kommer slå ihjäl mig, utan NÄR?

På riktigt, jag orkar inte mer. 

Kan man lämna w.o? Jag kastar in handduken. Ger upp!

Ska försöka sova. Mår illa. Huvudet värker, nacken stramar. Ont och svullen på skuldran. Öm i baken. Svinont i armen. Massa små blåröda, ömmande knölar. Och öm/blå fot. 

Skitkul! 

Tycker synd om mig själv. 

Tycker oxå synd om min systerson som nog oxå ligger och har ont. Han ramlade in i en glasruta tidigare idag och skadade handen rejält. Blev sjukhuset och sys ihop. 

Aj!

Nähe. Sova nu. Klockan ringer 7. 

Lämna Emma i skolan. Ringa min läkare. Möte. Träffa sonen på en lunch. 

Det är min dag imorgon. 

Måste hylla min älskade son som har fått beröm idag från regionschefen. Han sköter alltså sitt jobb bra. Världens bästa är han och jag är en stolt mamma ❤