Tre är en för mycket

Stod kvar en stund och tittade på skolan idag när jag hade lämnat Emma. 

Det här med att leka tre... Varför har det alltid varit en för mycket? Varför kan tre inte funka lika bra som två eller fyra?

Och varför är tjejer oftast bättre på att stöta bort den tredje?

Medan killar verkar kunna ha enklare att leka fler. 

Är så rädd att Emma ska bli utanför. Att hon inte ska ta för sig. Hon är ingen sån där tjej som "tränger sig på". Då går hon hellre ensam. 

Varför finns det nästan alltid nån i varje klass som blir en mobbare?

Och varför, efter allt prat om mobbning, hur man ska vara mot sina kompisar, så fortsätter mobbning att ske?

Tyvärr, så kan man ibland se tydliga tendenser på vissa barn att dom älskar att viska, peka, reta och stöta bort. 

Sånt ogillas. Men...sen är dom ju än så länge "bara" barn. 

Man vill inte tro det om barn. Man vill bara att dom ska tycka om varandra och leka med vem som helst, när som helst. 

Tyvärr så är ser väl bara att inse...barn gör inte som man säger. Barn gör som man gör.

Är det VI som maler in i deras huvud att man inte kan leka tre? För det är så jag är uppväxt och har hört i hela mitt liv. Att tjejer inte kan leka tre. 

Hur är du? Pratar du illa om andra inför dina barn? Stöter du bort en arbetskamrat eller vän? 

Låter du någon känna sig utanför? 

Man kan inte älska alla...man behöver inte älska alla...men man ska respektera andra människor. 

Med respekt och ödmjukhet kommer man långt.

Jag har varit på gymmet. Gick så där. Ingen kraft eller ork. 

Men jag var där. Gick på bandet. Kom på mig själv att skratta högt när jag lyssnade på mix megapol. 

Så härligt att skratta. Känner mig mest ledsen nu för tiden. 

Behöver skratta mer känner jag. 

Nu en kaffe i solen och en date med Mr Grey. 

Har skrivit klart min krönika. Men efter stunden på skolgården idag känner jag mig sugen på att ändra den...