Krönika

I går fick jag mail av chefen på Östran att det var en bra krönika. Och idag hörde den gamla chefen av sig. Han jobbar alltså inte där längre. 

Han skrev att han alltid läser mina krönikor och att dagens var väldigt bra. Han skrev oxå att jag hade utvecklats mycket som krönikör. 

Gissa om jag blev glad? 

Känner mig alldeles lycklig. 

Kanske borde ta tag mer i skrivandet iallafall?

Våga Malla. Våga!

"En busschaufför, en busschaufför det är en man med glatt humör". 

Så minns jag att man sjöng när man var yngre, gick i skolan och åkte buss iväg på nåt kul. Eller när man var i övretonåren,  lite överförfriskad , kanske en smula störig, och åkte buss till nåt galej.

En busschufför, en man med glatt humör? Njae. Jo, visst finns det väl en och annan glad prick som kör runt här i Kalmar.Men tyvärr har jag den senaste tiden mest stött på sura busschaufförer. För alla kan väl inte ha en dålig dag varje gång jag åker buss?

Jag har nästan känt det som att det har varit jobbigt att stanna och plocka upp resenärerna. Och jag har nästan fått dåligt samvete ibland för att jag står där på hållplatsen. Då måste ju chauffören stanna bussen. För min skull liksom. Jag kannästan höra chaufförens djupa suck. Lika bra att poängtera att det inte alltid är så, men alldeles för ofta.

Är det inte oss resenärer man strävar efter? Att fler ska lämna bilen hemma och bli bussåkare? Och har man valt ett yrke som busschaufför måste man väl ändå vara införstådd med att det är tänkt att det ska kliva på resenärer. Inte att man ska köra runt i en tom buss?

Man måste självklart inte alltid vara glad, det är klart att man får ha dåliga dagar. Men till en viss gräns. I alla fall när man jobbar inom ett serviceyrke. Man får väl köra till med ett fejksmajl helt enkelt.

Jag säger inte att man behöver småprata med varenda resenärsom kliver på. Det behöver absolut inte vara som när man går till frissan. Det hade bara känts en smula märkligt att berätta för busschauffören vart jag ska åka på semester. Men ett hej, är det för mycket begärt?

Jag förstår att busschaufförer är mänskliga, att dom har ett pressat tidschema och att dom kanske blir irriterade på exempelvis fulla och störiga resenärer som skrålar och skriker. Jag ber om ursäkt för att jag har gjort det i mina unga dar. Det kommer aldrig hända igen, jag lovar.

Men det onda ögat som jag ibland får när jag kliver på och betalar med mitt vanliga betalkort kan jag inte tycka är okej. Vill man ha kontantfria bussar får man också gilla läget att resenärer betalar med sitt kort. Eller så får KLT helt enkelt sätta upp biljettautomater vid varenda hållplats. Eller kanske dela ut gratis busskort som är lätta att "fylla på" hemifrån. Eller va fan, varför inte helt enkelt ha gratis buss? Det funkar ju sällan att betala med kort i alla fall. Jag har åkt gratis sex av de senaste tio bussturerna. Det är bara att tacka och ta emot.

Nej KLT, skippa att lägga mer pengar på reparationer av betalningsmaskiner. Lägg i stället pengar på era chaufförer. Bjud ut dom på nåt kul. Låt dom gå en skrattkurs och ge dom en dos extra tålamod så dom orkar med oss "jobbiga" resenärer.

"En busschaufför, en busschaufför det är en man man med glatt humör. Och har han inget glatt humör, så är han ingen busschufför".