Trotsigt litet monster

Från en charmerande, gullig och glad liten tjej till ett trotsigt monster på mindre än 2 sek.
Gap och skrik, kastar grejer på golvet, slåss, gråter och vill ha tröst, är glad en stund sen börjar det om igen. HJÄLP!!! Vad är det som händer?!
Vi försöker vara lugna, ha tålamod och att välja stiderna men jäklar vad tufft det är.
Utbrottet bara kommer helt hux flux utan förvarning och man fattar inte vad man sa eller gjorde för fel. Oftast försöker vi bara låta henne vara. Ilskan går ju över rätt snabbt. MEN ibland kan man bara inte låta bli att bli arg när hon provocerande tar nå´t och kastar i golvet.
Vad är det frågan om? Är det en tvåårstrots? Och hur ska man hantera det? Oftast härdar vi ut men ibland orkar man inte och tar tyvärr till med mutor. Inte ok egentligen tycker jag.
Hur man än gör så blir det bara fel! Tar man inne henne i sitt rum så skriker hon ännu mer. Höjer man rösten , ja då skriker hon värre än värst. Ignorerar man henne ställer hon sig precis brevid och skriker tills man ger upp!
*suck*
Ja, det är då inte lätt att vara förälder.
Svåraste uppgiften jag fått i mitt liv.

Micke tog precis en "fight" med henne , jag gav upp, men nu sitter hon lugn i soffan och tittar på tv. Glad och hur gosig som helst. Som sagt, man hinner inte riktigt med. Glad, arg, hysterisk, ledsen, glad, arg, hysterisk, ledsen...hm...låter lite som mig och mina PMS besvär oxå ;)

Micke sa förut mitt i hennes gap och skrikstund:
-Älskling, ett barn till vill vi väl ha?
Jo tjena!!!

Jahopp...nu är det dax igen. Nu skriker hon IGEN! Nu är det tandborstningen som inte är kul.

ÅÅÅÅåååååå, ge mig styrka att härda ut och snälla gör så att detta trotsiga monster somnar på två röda så det blir lugnt här hemma sen.

Huvudvärk. Panodil tack!