...i kroppen idag att jag sprang igår men jag är fortfarande glad och stolt över mig själv. Nu frågade en vän om jag vill springa Kalmarmilen. Första tanken, hon är ju inte klok, JAG springa en mil. En mil, fattar ni hur lååååångt det är?!
Men nu när jag har funderat lite på det så, ja...kanske.
Ska fundera lite till. Vet inte riktigt om jag vill utsätta min kropp för det och så tycker jag ju eg inte alls om att springa. Det är urtrist, skitjobbigt och inte roande på något sätt alls.
Fast jag mådde riktigt bra igår efter att ha klarat av mitt mål. Lyckorus!
Fast en mil...en mil...usch, otäckt!
Nu laddar jag för att åka till Maxi och STORhandla till festen på lördag. Inte en liten lista om man sä...och inte speciellt roande det heller. Att storhandla alltså...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar