Ramlade i trappen. Skulle gå ner och lägga den kräkiga mattan i tvätten. Sviisch, brak, pang, duns...svullen och öm nere vid svanskotan och ont som fan i armbågen.
Ja nu kan ingen misstänka Micke för att ha slagit mig. Han är inte hemma. Han har alibi. Vilken tur :)
Blev alldeles skakis och började lipa.
Stackars Emma. Tur att hon inte är så gammal annars hade hon väl uppfattat mig som full. Vinglar runt. Spyr på mattan, ramlar i trappen , lipar och tycker synd om mig själv. Hehe
Hon är fin lilla Emmis.
Hon kramade mig och sa att hon tyckte synd om mig.
Och när jag sa vad som hade hänt på den ihoprullade mattan sa hon:
-Det är sånt som händer mamma.
Min fina lilla tjej. Hon är så lycklig över Barbiehuset jag har fixat.
Hon sa inte ens godmorgon när hon vaknade utan gick direkt upp och satte sig för att leka där.
Bilder på huset kommer. Det är inte riktigt klart än. Men snart...
Nu ska jag vila min mörbultade kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar