torsdag 22 augusti 2013

Att leva med ett handikapp

Jag har ett handikapp. Jag måste lära
mig att leva med det.

Var hos läkaren idag. Hörseltestet visade lite mer försämrad hörsel på vänster öra.
Fick veta att tinnitusen förmodligen inte kommer gå över.
Den kommer med sjukdomen och när man har nedsatt hörsel blir det ofta värre. Jo tack, jag har märkt det.

Jag svarade bra på den medicinska behandlingen i ungefär 2-3 veckor sen kom yrseln och dropattacksen tillbaka. Och då även bestående tinnitus.

Nästa steg i behandlingen blir för mig nån apparat som jag får låna hem och jag själv ska ge "stötar" i örat några ggr per dag. Men först måste plaströr sättas in.
Min läkare har semester och min nästa tid på öron blev fredagen den 13/9 så OP kanske blir veckan därpå.

Läkaren jag träffade idag sa att många blir bra med plaströr i örat. Jag hoppas på det. Annars är nästa steg att slå ut balansorganet totalt och öva upp balansen på nytt igen. What?! Näe fy. Det verkar läskigt.
Tycker det är tillräckligt läskigt med plaströr, stötar och allt vad det var.
Men...jag hoppas verkligen att det är som läkaren sa, att det oftast blir bra av det!

Jag fick träffa en kurator som har hand om menieres -tinnitus patienter.
Fick lära mig avslappningsövningar och ska träffa henne kontinuerligt för att lära
mig att försöka leva med tinnitusen.
Och att även försöka acceptera att jag har en kronisk sjukdom och försöka hantera det på bästa sätt.

Det är svårt. Det är svårt att leva med. Svårt att hantera något som gör en yr, illamående,trött, ljudkänslig, på dåligt humör, orolig, håller mig vaken på nätterna, gör så att jag ramlar och slår mig och som ser till att jag störs av ett oljud i örat hela tiden.

När jag är i ett skov, som nu, skulle jag försöka leva som jag brukar men stressa mindre. Avboka om jag har för mycket uppbokat. Lära mig att sätta gränser och säga nej!
Vila ofta. Träna och äta sunt. Plocka ut godbitarna i mitt liv och göra det jag mår bra av. Lyssna på min kropp. Inse att jag inte behöver vara eller göra allt perfekt hela tiden.

Menieres är ett dolt handikapp. ( ja förutom blåmärken efter alla fallen eller om jag kräks offentligt ) Kanske svårt för människor att förstå hur man egentligen mår.
Tinnitus är oxå ett dolt handikapp.

Kan säga att jag nog fanken hellre är yr än att ha oljudet i mitt öra , konstant.
Otroligt påfrestande.
Det gör mig enormt hjärntrött och ofokuserad.
Och tillsammans med den nedsatta hörseln så blir jag väldigt ljudkänslig.

Ni, mina närmsta vänner och min familj. Jag orkar inte alltid förklara om sjukdomen eller prata om den. Jag försöker hålla humöret uppe och ni kanske inte märker när jag har en dålig dag.

Men om jag är trött, går undan, kanske avbokar något, eller är lite irriterad över ljud och små saker någon dag, så försök förstå.
(Googla gärna på Menieres och Tinnitus )

Sjukdomen kanske inte syns men den finns.

Och jag får helt enkelt lära mig att acceptera Herr Meniére och Mr Tinnitus.
Men nu ska jag försöka glömma dom där två jobbiga jävlarna för ett tag.

Ville bara berätta, och nu har jag gjort det.
Men nu tänker vi positivt istället. Det kunde ju varit värre. Eller hur?

Tar nu en kaffe med sonen i trädgården, njuter av solen och snart ska jag hämta min minsta älskling på dagis.
Ja, jag vet, det heter förskola. Menar inget illa mot er utbildade förskolelärare men, det är liksom enklare att säga dagis. Thats it!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar