Krönikan

Fredagens krönika

Vissa dagar har jag lust att säga upp mig. Inte från jobbet, utan från att vara mamma. Ja, när jag ändå håller på kan jag säga upp mig från att vara fru och hushållerska också.

Jag vill inte säga upp mig för all framtid. Kanske bara ta semester eller tjänstledigt på obestämd tid.

Vi har ett trotsmonster här hemma som styr hela vår familj. Det bara dyker upp när man minst anar det. Det älskar att göra allt tvärtemot. Söla när det är bråttom, hoppa och springa när man ska stå stilla, ta av sig när man ska klä på sig, smäller i dörrar, skriker och slänger sig på golvet. All mat vi serverar monstret är äcklig och det har ett favoritord som är "nej" och på andra plats kommer "jag vill inte".

Som ni förstår är det inte helt lätt att göra det här monstret nöjt. Monstret älskar att bestämma. Monstret älskar trots.  Just nu avskyr jag trots. Och jag säger som jag har sagt innan - när man blir förälder borde det ingå lite extra tålamod att plocka fram ibland. Som en livlina man kan använda när det verkligen krisar.

Vissa dagar har man mer tålamod, andra mindre. Ibland har man inte lust att fjäska för monstret. Att krusa, lirka och vara till lags bara för att det ska vara lugnt. Vissta stunder vill jag också vara ett monster, lägga mig på golvet och skrika rakt ut när något går emot mig. Men det skulle bara se fånigt ut så jag hoppar över det. 

Min mamma säger:  

- Malin du var också trotsig när när du var liten.

Jaha, så nu får jag igen då eller vad?

- Det går över, säger hon också. Jo tjena, när då?

Ibland när monstret står i affären och skriker så att i princip alla tittar på oss brukar jag fundera på om jag är med i dolda kameran, eller om någon ska testa mig som förälder. En form av föräldrakontroll.

Fyraårstrots. Vilken prövning, för alla inblandade.  Vi fattar oftast ingenting, men det gör förmodligen inte den trotsiga heller. Från att vara en glad tjej till att vara galet arg inom loppet av en mikrosekund. När tålamodet tryter som mest och man känner att man har lust att sälja dottern på Blocket så brukar jag tänka att hon har det mycket värre. Tänk att behöva brottas med det där monstret flera gånger varje dag. Förmodligen ingen enkel match.

Det finns ingen handlingsplan för trotsperioder. Man får gå på känsla. Man får strunta i att försöka förstå och bara fortsätta att älska gränslöst ändå.

För tillfället är jag mestadels en dum mamma. Men det är väl bara att gilla läget och att rida ut stormen. Det finns många små söta "tvärtemot-monster" därute. Det går över, säger dom som vet. Men...då har vi nästa härliga period att se fram emot. Sexårstrotsen.

Underbart! Hoppas att jag inte har förbrukat alla mina livlinor fram till dess.