Dubbelmoral

Gårdagens krönika till alla er "snåla" vänner som inte köpte Östran ;)


Att leva upp till samhällets och omgivningens ideal och krav är inte alltid det lättaste.
Man ska vara snygg, smal, träna, äta nyttigt, tjäna pengar, spara, renovera, hänga med i mode och inredningstrenden.

Man ska vara kompetent ,flexibel, driftig och helst aldrig vara sjuk.
Man ska ställa upp, finnas till hands, vara en bra förälder, arbetskamrat, familjemedlem och vän.
Helst ska man vara med och förändra världen också.

Vi lever i ett samhälle där media matar in oss med saker man tro sig behöva, resor man bör göra och hur man ska leva för att må bra.
Omgivningen påverkar oss enormt mycket. Vi tror oss alltid behöva det alla andra har för att livet ska vara helt perfekt.

Fatta att jag har det tufft!
Jag kan knappt vara hembjuden till någon annan och sen komma hem innan planeringen för renoveringen av hemmet börjar och inköpslistan på saker vi måste ha åker fram.

Saker vi MÅSTE ha. Alltid detta måste ha. Och varför vill man alltid ha det som alla andra har?

-Varför kan du inte bara vara nöjd med det du har?,säger min kloka man.
Men han förstår inte det där med att man inte kan ha samma gardiner, krukor, ljusslykor och kuddarna i soffan under en längre tid.
Och man kan inte ha samma klänning på två kalas i rad.
Aldrig i livet!

Det är viktigt med förnyelse. Ialla fall för mig.
Och om det är rea så kan man ju inte låta bli att köpa. Allt på rea är ett bra köp, eller?

Är det strävan efter det perfekta livet som gör att man aldrig är nöjd?
Regnar det så är det tråkigt, skiner solen är det för varmt, snöar det så vill man fly landet men snöar det inte på julafton, ja då är det ingen riktig jul.

Och så denna ständiga avundsjuka.
Dom har köpt en ny bil, jag vill också ha en ny bil.
Dom har bokat en resa igen, fuskigt! Hur har dom råd?
Vilken snygg soffa dom har och vad ful vår är.

Vill ha, vill ha, vill ha…och så ska man lära sina barn att vara tacksamma för det dom har och får. Dubbelmoral.

Hur ska man kunna få barnen att tro att dom duger som dom är när man helta tiden själv strävar efter att vara någon annan?

Jag måste sluta tro att jag behöver ha mer och istället uppskatta det jag har. Mitt liv är ju perfekt!

Nästan i alla fall…








- Posted using BlogPress from my iPhone