Den onda dockan

Det känns verkligen som att jag har gått in i väggen och då menar jag inte för att jag är utmattad utan för att jag bokstavligen har gått rakt in i en vägg.

Pang! Smack! Rakt in i en vägg!
Ont i huvudet och läppen, öm
i hela kroppen och förbannat ont i min hand.

Känner mig helt stel i kroppen. Är för fanken till och med öm UNDER fötterna!
Vad händer?

Och inatt har jag ändå sovit hela natten. Förvisso har jag drömt att Onda dockan jagade mig.
Kanske därför det känns som om
jag har sprungit ett maratonlopp?!





På tal om nåt annat. Såg ni Skavlan igår?
Fan så bra både Jon Bon Jovi och Robbie W var.
Bästa konserten jag någonsin varit på är Robbies.
Nu skulle man ju velat gå på Bon Jovi oxå. Har hört att dom ska vara fantastiska!

Fast om vi åker och hälsar på syrran i New Jersey kanske man kan boka in en träff med honom där lite lätt. Kanske kan bli hembjuden till honom på en egen liten konsert? Han bor visst där :)

Hehe... Dream on tänker ni...


"Sluta aldrig hoppas, sluta aldrig be, sluta aldrig drömma, under kan ju ske..."




- Posted using BlogPress from my iPhone