En lapp har delats ut i brevlådorna här i Lindsdal där det står att det förekommer mkt droger bland ungdomarna. Trist! Tänkte att det var överdrivet men jag pratade med sonen och han sa att det verkligen var mycket skit här ute i Lindsdal. Usch vad trist! Vem f**n är det som säljer skiten till ungdomarna?
Hur märker man att sitt barn använder droger? Visst, det finns en hel del tecken som tex trötthet och att man vänder på dygnet. Men trötta är ju alla ungdomar och nu vänder dom ju på dygnet pga av den nya flugan att lana.
Jag tror förvisso att man borde märka om ens barn håller på med nå´t "skit", eller jag vill iaf tro att man gör det.
Jag tror inte att min son håller på, tror inte ens att han har testat. Jag hoppas innerligt det iaf. Han säger det och jag vill lita på honom.
Det känns som att Patric och jag har bra kontakt. Vi pratar mycket och öppet med varandra. Jag vet alltid vart han är, han berättar vad han ska göra och han svarar alltid när jag ringer. Finns väl en o annan gång när han inte har svarat men då blir det fart på MammaMU och jag hör av mig till hans kompisar tills jag får tag på honom.
Men frågan är, kan jag lita på det han säger? Hur mycket ska man kontrollera sitt barn?
Han säger att han ska på fest hos en kompis, men vad gör han egentligen?
Nästa gång det vankas fest ska jag hälsa på. Hoppas jag är välkommen :)
Varför börjar man använda droger?Vad är det som lockar? Spänningen? Döva smärta/känslor? Grupptryck?
Ibland kan man höra kommentarer som tex:
-Ja men det är ju inte så konstigt att hon/han håller på med tanke på den uppväxten. Eller, ja men hans mamma/pappa har ju oxå hållt på med droger så det ligger väl i generna.
Jag tror INTE att det kan ligga i generna. Min riktiga pappa är missbrukare men jag har aldrig tänkt tanken att testa droger. Jag har aldrig ens testat att röka en vanlig cigarett. Visst, nu har jag ju inte växt upp med honom men det spelar ju ingen roll om det nu skulle ligga i generna.
ALLA har ett val. Man väljer vilken väg man vill gå. Sen säger jag inte att det alltid är lätt, man kanske behöver vägledning, absolut, MEN alla har väl ändå ett val?
Hur ska man göra OM man upptäcker att ens barn missbrukar? Jag skulle nog ringa polisen, be om hjälp från alla möjliga håll, låsa in honom i källaren om det behövdes. Hur som helst så skulle jag iaf ställa upp till 100% men visa klart och tydligt att jag INTE accepterar det.
Hur mycket ska man ställa upp på en missbrukare? Hur många chanser ska dom få?
Min riktiga pappa har fått många chanser, alldeles för många anser jag. Han är en av "dom" som sitter utanför systemet och hänger. Nu skäms jag inte längre. Jag har inte valt att få honom till pappa. Men oj vad jag har skämts. Jag var livrädd när jag var yngre ,och skulle åka till stan , att han skulle sitta utanför systemet och vara påverkad och ropa efter mig.
Just nu känner jag ingenting för honom. Han är en snäll människa innerst inne, det vet jag. Nu gör han mig inte illa längre, han gör bara sig själv illa. Men han har gjort mig besviken många ggr och det sitter kvar. Den besvikelsen försvinner inte.
Hur får man ungdomar att inte testa skiten? Föräldrar måste såklart engagera sig mer, ha bättre koll på sina barn. Visa att man är delaktig i deras liv och att man bryr sig.
Jag kan nog känna ibland att jag är lite väl manisk när det gäller Patric. Jag vill veta allt hehehe. Har ju både han och hans vänner på facebook så lite koll har man ju allt.
Jag önskar oxå att man kunde lära sina barn att VÅGA SÄGA NEJ. Att inte falla för grupptrycket.
Och att dom vågar stå för att det inte är ok med droger, att dom vågar säga till en vän som dom vet håller på, kanske även vågar säga till dennes föräldrar.
DROGER är verkligen skit! Tro mig, jag vet. Jag har sett min pappas liv förstöras och jag har vänner som har varit i skiten. Droger förstör!
Jag vet att du Patric och några av dina vänner läser min blogg. Snälla ni...våga vägra droger!
Bra där Malin....de är vi föräldrar når fram, vi pratar med våra barn och förhoppningsvis har vi uppfostrat våra barn så pass att man lärt dem tidigt att man ska vara uppriktig och ärlig. På så sätt får vi bra svar, utan en massa ljug hit å dit, när det väl gäller, i detta fall droger!
SvaraRaderaJag vill berömma för att ni som föräldrar tar till er och agerar, du är en utav dem. Du tog upp detta med din son direkt, kanon! Många blundar, inte mitt barn, nee kanske inte, men mangör ändå rätt i att föra disskutionen med barnet/barnen. Man har inget att förlora, tvärtom, allt att vinna!
Har nu själv varit egeagerar i not droger sedan 1 1/2 år tillbaka, iböärjarn va jag helt själv, nu är vi fler föräldrar.
Det handlar inte om att jag eller vi ska få beröm för vårt engagerande, utan nå ut till verkligheten så att vi kan sammarbeta tillsammans så småningom.
Tyvärr har media förvrängt verkligheten, det gör mig riktigt ledsen! Man kämpar och kämpar....för att sedan slås omkull, men vi reser oss upp direkt för att fortsätta kämpa för våra barn. För det är ju våra barn skull....Det är upp till var och en även om vi hoppas på att fler vill engagera sig i barn/ungdomarna. De är ju ändå dem vi ska bygga vår framtid på.
Idag går man ihop som grannar för att förebygga och tidigt upptäcka villainbrotten i Lindsdal. Man vaktar varandras hus när någon reser bort osv. Det har till och med varit möten om detta hur man kan hjälpa varandra. Varför är det annorlunda med droger? Varför kan vi inte hjälpa varandra då? Känner ungdomarna att det ständigt finns vuxna runt omkring kanske man inte vågar prova, ifall man blir påkommen.
Som sagt, ville skriva ett par meningar om att det är så här vi ska nå varandra - Jag skrev till dig nu om att jag tyckte de va bra att du tagit upp detta hemma och att ni tagit detta på allvar, det är ett steg på vägen! Man går vidare, man talar med sina barns föräldrar, man byter några ord, kanske får man reda på något?
Allt kan bara bli bättre!
Camilla
Tack!
SvaraRaderaInstämmer helt med det du säger att man skapar grannsamverkan emot villainbrott men man glömmer det viktigaste vi har, våra barn och ungdomar. Det är VI föräldrar och vuxna som ska visa dem den "rätta" vägen.
Jag är livrädd för droger, jag har sett hur illa det kan göra och hur fort det kan gå att vara fast i skiten.
Jag pratar ofta och mycket med Patric om detta och jag vill lita på honom men det finns ändå ett "tänk om" inom mig och jag kommer fortsätta att vara intresserad och engagerad tills "tänk om" inte längre finns.
Om man har barn är man automatisk engagerad i andras barn, iaf jag, jag vill att det ska gå bra för alla Patrics vänner.
Jag tror att det är bra som förälder/vuxen att synas och att vara delaktig.
Jag är mer än gärna delaktig i kampen emot droger!
/ Malin
Hej,
SvaraRaderaförstår precis, hatar med droger, har sett vad eländet och dess konsekvenser orsakar.
Det man skulkle vilja är kanske är att fler tex är ute och går på tex Fredags- och Lördskvällar, inte bara under sin "tur" under den timmen man har sin föräldrarvandring. Att man tex tar sig ett par extra vändor på sommarkvällarna. Kanske vill man göra något mer, kanske finns det någon som har en klok idé om något men inte vet hur den ska genomföras? Ja då kan vi slå våra kloka huvuden ihop, kanske kan det leda till något. En kan inte göra allt, men alla kan göra något. Det här är ju ett sätt att få fler engagerade. Tycker man inte att detta är någon bra idé är det bara att strunta i att. Det är så klart upp till var och en, även om man hoppas på att fler vill engagera sig i våra ungdomar. Det är ju ändå dem vi ska bygga vår framtid på.
/ Camilla
Jag har absolut inget emot att vandra på kvällarna och jag engagerar mig gärna. Så behöver du/ni hjälp med något så är det bara att "hojta"
SvaraRaderaJag tror att det är viktigt att SYNAS. Kanske ska man även hänga där ungdomarna hänger? Är det ett disco så kan man ju synas där utanför. Mycket skit händer ju inte inne på stället utan utanför.
Vet man att dom är hemma hos någon på fest kan man ju "hälsa på" och bara kolla läget.
Är ni många här i Lindsdal som är engagerade?