-Mamma, jag älskar dig...

...så att det nästan gör ont.
Så sa min fina dotter till mig imorse. Det är lycka det.

Fick ett samtal av sonen i förra veckan då han oxå sa:
-Mamma, jag älskar dig!
Min reaktion blev då:
-Vad behöver du nu ha?

Jag trodde först att det bara var fjäsk, att han behövde nya jeans, klippa sig eller nåt, men han ville bara tala om att han älskar mig. För om det hände honom eller mig nåt så ville han att jag skulle veta det. Min fina son.
Det var den dagen en kille i hans ålder, som han känner sedan tidgare, hade gått bort hastigt och lustigt. Tragiskt, orättvist och ledsamt.
Ibland när sånt händer tänker man verkligen till. Det tråkiga är att man glömmer lika snabbt igen.
Man borde inte skjuta upp saker till morgondagen, utan leva här och nu och man borde bli bättre på att visa dem i sin närhet att man uppskattar och älskar dem.

Lev idag, imorgon kan det vara försent...