Aldrig nöjd!

Jag kräver inte så mycket, jag borde ialla fall inte göra det, jag har allt.
Men av någon konstig anledning så vill mycket ha mer.

Vi köpte ny soffa, jag var jättenöjd, MEN nya matchande kuddar skulle vara pricken över i:et.
Vi har nytt soffbord, passar perfekt, MEN nu behöver vi ha ny tv-bänk i samma serie som bordet. Det ser ju inte klokt ut annars.
Vi har satt upp nya gardiner i köket, verkligen jättefina, MEN blomkrukorna passar inte.
Jag klipper mig, är riktigt nöjd med min frisyr MEN jag skulle vilja slinga och färga håret för att det ska bli helt perfekt.
Köpte nya, bruna, snygga kängor, så snygga att jag vill ha svarta oxå.
Jag fick en ny vinterjacka inför vintern. Jag blev så himla glad. Men nu har det givetvis kommit in en snyggare modell.Typiskt!

Jag kämpade för att få körkort och klarade det nyligen. Jag lovade mig själv att om jag klarade körkortet så skulle jag aldrig gnälla över nåt. Det glömde jag ganska snabbt. Nu skulle jag vilja ha en ny bil.

Jag har allt. Det är sant, men om jag bara får måla om lite här och var i huset, köpa nya köksmöbler, ny tv, lite nya kläder ( har verkligen ingenting i min garderob ) en kaffemaskin , en ny möbelgrupp till vår inglasade altan och så boka en Thailandsresa ( jag har varit där tre år i rad och jag bara MÅSTE dit igen ) då, ja då skulle jag vara nöjd. Jag lovar!
Skämt och sido, det är inte så alllvarligt som det låter. ( eller? ) Jag vill verkligen ha allt det där, jag ljuger om jag säger något annat, men jag måste inte, kräver inget och jag ÄR tacksam för det jag har.
Jag har allt och jag är nöjd, jag bara ÖNSKAR lite till…

Men vem gör inte det?