Långfika

Nu har Ingela varit här på en långfika. Trevligt med lite sällskap.
Ingela jobbar på ortopeden och har peppat mig lite när det gäller handen.
Det kommer ju såklart bli bra så småningom. Det vet jag ju. När jag fick gipset i januari så sa läkaren att jag skulle räkna med minst 6 månaders process med handen. Då trodde jag inte på det, det är ju jättelänge, men nu börjar jag inse att det kommer ta så lång tid. Suck!

Det är jobbigt när man har ont nå´nstans som inte "syns" för då känns det som att folk inte tror på en. Men det är förmodligen bara jag själv som framkallar dom där känslorna.
Jag är ju frisk för övrigt, det är ju "bara" handen som inte är som den ska och känslen i tumme och pekfinger är i stort sett borta.
Fast det här med handen gör mig deppig. Jag känner mig lite låg.

Men jag måste lära mig att tänka positivt. Man mår så mkt bättre då.
Snart ska jag opereras och det kommer gå bra och inte göra ett dugg ont, och sen kommer allt bara bli bättre. Eller hur?!

Nähe, nu ska jag ut i blåsten o valla min dotter en stund.


Bläää för fega och oärliga människor. Var bara tvungen att få det sagt!