Måndag

Som jag har längtat efter denna dagen. Läkaren sa förra måndagen att det kunde ta några veckor innan man blev helt frisk från denna sjukdomen men att man efter en vecka skulle börja känna sig bättre.
Oj vad jag har hoppats på denna dagen. Hoppats på att allt skulle vara över.

Visst är jag bättre, absolut men som sagt, långt ifrån bra. Fortfarande yr och balansen är ur balans kan man säga.
Känner mig trött och matt.
Försökte klara mig utan åksjuketablett men då börjar jag må illa direkt. Så ja, det är väl bara att gilla läget och inse att kristallerna fortfarande är ute och har kul...på min bekostnad.

Tyvärr så har jag gått över i något ångestladdat stadie och känner mig deppig och humöret är oxå ur balans.
MEN...snart är de här över och då är Malla tillbaka igen.

Så lätt slipper ni mig inte  ;)

Jag får ha små saker att se fram emot helt enkelt. Imorgon ser jag fram emot semla ( Fettisdagen )
Och så ska jag få besök av Helena någon dag i veckan. Eller om jag ber henne ta med mig ut på en fika på stan. Behöver få luft, energi och se lite folk. Hon får väl hålla i "tant" och se till att jag inte ramlar. Haha. Gud vad patetiskt det känns :)
Det är bara att skratta åt eländet. Då känns allt bättre.

Igår fick jag mig ett härlig skratt. Pratade med syrran på skype. Vi tänker precis likadant ibland och kan bara börja skratta åt en hel simpel grej. Så blev de igår. Egentligen vet jag inte vad vi skrattade åt men kul var det iallafall.

( Saknar dig syrran. Önskar du vore hemma nu så du kunde varit här och muntrat upp mig lite. Druckit kaffe, babblat och så kunde vi ha sett på våra vampyrer tillsammans... )

Det var mysigt att ha finaste ungdomarna hemma igår med. Blir alltid glad av deras sällskap. Men nu dröjer det väl innan man får se dom igen...

Idag ska Emma på simskola. Micke tar med henne dit och jag blir kvar hemma. Ska försöka ta tag i att göra klart veckans krönika.
Om ni har förslag på något ni tycker jag ska skriva om så bara hojta...

Kram på er!