måndag 30 september 2013

Jag är sjuk

Kuratorn sa idag att jag måste inse att jag har en sjukdom. Jag måste gilla läget helt enkelt. Det är som det är och jag får leva där efter. 
Att leva med Meniéres innebär att man har ett handikapp. Ett dolt handikapp. Det syns inte men det finns. 
Ja om jag inte ramlar omkull eller vinglar runt, då syns det såklart. Men yrseln, tinnitusen,hjärntröttheten, ljudkänsligheten och nedsatt hörsel det syns inte.
Livet  är inte som det var innan MEN det går ändå att leva och må bra. Jag måste bara lära mig att hantera sjukdomen. 

Jag är i ett tidigt stadie av sjukdomen och har inte riktigt lärt mig att leva med den ännu. Jag har inte accepterat än utan förnekar fortfarande.
Sjukdomen är kronisk men jag går hela tiden och väntar på att den ska försvinna. 

Hon frågade vad jag tyckte vad jobbigast med sjukdomen. 
Allt är jobbigt. Yrselattackerna har jag på nåt sätt ändå lärt mig att hantera. Att ofta vara lite gungig och svajig har jag börjat vänja mig vid. Tinnitusen är sjukt påfrestande. Känns ofattbart att jag ska kunna lära mig att leva med det där oljudet i örat. 
Men jobbigast är nog ändå ovissheten. Att aldrig veta när en yrselattack kommer. Och värst är dropattacksen. Det skrämmer mig att aldrig veta när och jag är rädd över att slå mig riktigt illa. Att kanske vara ensam med Emma och bli liggandes. Att hon inte vet vad hon ska göra. Att hon är rädd.Jag får panik bara av att tänka på det.
Och vad händer om jag får en dropattack i bilen?

Det kändes skönt att prata med kuratorn. 
Hon jobbar ju med andra Meniéres och tinnituspatienter och kan förstå hur man har det. Hon ser inte heller mitt handikapp men hon vet ändå. Jag behöver inte spela glad. 

Efter en yrselattack , som jag hade igår,så är jag väldigt trött ett dygn efter. Så idag har jag varit väldigt slö. Sov en stund innan jag hämtade Emma. Och hela eftermiddagen tog vi det bara lugnt. 


Emma och jag var och hämtade ungdomarna vid flyget förut. Dom har haft en weekend i Barcelona. 
Så mysigt att se dom ❤


Nu ligger jag och väntar på att Homeland ska börja. Bästa serien!

Imorgon ska jag försöka ta mig upp och iväg till gymmet. 
Har varken ork eller motivation till det nu men vem vet, jag kanske vaknar upp pigg och full med energi imorgon.

Nu börjar det...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar