Tårar

Nu sitter vi vid frukosten.
Det är blandade känslor idag.
Lycka över att vi har varandra och en härlig känsla över att vi är där vi är nu.
Men även en känsla av smärta i hjärtat och tårar som fylls i ögonen.
Emma har mist sin dagiskompis.
Vi fick besked häromdagen att hon hade dött.
Det har varit krismöte på dagis.
Först tänkte vi inte sagt något men vi har berättat. Alla grät, kramades och sa att vi måste vara rädda om varandra.
Känns bra att vi berättade. Nu kan Emma fundera och fråga det hon vill ha svar på och kanske hinna ta in det lite innan hon ska tillbaka till dagis igen.


Vi har pratat en del om det idag.
Emma säger att **** är en stjärna nu.
Att hon inte är ensam. Att hon inte behöver rädd. Att stjärnor är fina.

Igår vi vinkade vi till en stjärna som vi tror var ****

Livet är så orättvist. Jag tänker på föräldrarna. Hur överlever man förlusten av ett barn? Kan man någonsin känna glädje och lycka igen? Vad får livet för mening utan det som gör livet värt att leva?

Jag vet inte vad jag skulle göra om det hände mina barn något.
Vågar inte ens tänka tanken.

Man inser att livet bara är till låns och man vet aldrig när det tas ifrån en...

Glöm inte visa dina nära hur mycket dom betyder för dig. Glöm inte säga vad du känner till dom du älskar.
Glöm inte bort att vara lycklig över det du har
Glöm inte bort att leva






- Posted using BlogPress from my iPhone