Det finns hur mycket missär och elände som helst och jag far illa av allt jag läser och ser. Men vissa saker berör mer på nå´t sätt. Som detta fallet nu med pojkarna, i Sigtuna, som mamman nu har erkänt att hon har mördat.
Hur mördade hon dom? Hur tänkte hon? Inte alls förmodligen...ledsamt och tragiskt.
Ett annat fall som jag tänker ofta på och som jag kan börja gråta av bara jag tänker på är den där pojken Bobby som mördades av sin mamma o styvpappa för några år sedan. I det fallet vet man ju att pojken fick utstå en hel del och sista tiden i sitt liv var missär och lidande.
Fan!
En del ska verkligen inte ha barn!
Känner mig lite extra känslosam just nu så när Emma kom upp nu ikväll och sa att hon inte kunde sova så gick jag inte in med henne i sängen igen. Hon fick ligga hos mig på soffan och vi gosade och hade det mysigt.
Jag hoppas att mina barn känner sig, trygga, uppskattade och älskade.
Kärleken till mina barn är gränslös!
Ni är mitt liv, mitt allt!
Jag har alltid varit känslig men sista tiden har jag varit extrem. Gråter för allt. Fattar inte varför det är så?!
Ja herre gud, jag säger då det!
Men det är gutt att få gråta en skvätt ibland. Det lättar på trycket, om man sä :)
Fruktsalladen var god, absolut, men chokladen i kylen lockar. Kommer jag kunna stå emot?
Vi får se...jag vågar inte lova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar