måndag 30 augusti 2010

Det är över nu...

...PMSen blev inte långvarig. Gutt! Vaknade glad idag. Nu kanske jag kan bli lite normal i beteende och tänkandet igen.
Jag är inte normal normalt sett men jag kanske kan bli lite bättre än fullkomligt onormal. Äh, det där blev krångligt!

Pappa MU o Emmis på dagis, sonen i skolan och jag med kaffeglaset vid datorn. Tyst o lugnt. Borde njuta men näää, ensamheten och tystnaden gör mig orolig i själen.
Ska bara göra mina dagliga surfrutiner, facebook, blogga och läsa andras blogga och sen ska jag ha musik på och städa innan jag gör lunch till mina älsklingar.
Potatismos och varmkorv på menyn.

Hamnade av en slump på en blogg idag och en tjej som inte har haft en lätt uppväxt. Ååå vad det gör ont i mitt mammahjärta.
Jag ville skriva till henne, kom hit, jag kan vara din mamma, jag kan ta hand om dig.
That´s me. Jag vill hjälpa allt och alla. Jag vet att det inte går MEN har man bara hjälpt någon så har man gjort en stor insats. Bara att man visar att man bryr sig kan göra mycket för en individ som har det jobbigt.
Jag har inga som helst problem med att finnas för andra. Har man möjlighet att hjälpa tycker jag man ska göra det!!!

När jag läste till USKa och hade ett individuellt samtalt med min lärare så sa jag att jag ville utbilda mig vidare så att jag kunde jobba på soc. och hjälpa till med barn som har det svårt.
Då sa min lärare:
- Malin, du är FÖR human och har FÖR gott hjärta för att kunna jobba där. Du skulle inte kunna gå hem på fredagarna eller kunna sova gott om helgerna. Det skulle sluta med att du hade en fotbollslag med barn hemma hos dig hela tiden.
Jag vet, hon hade rätt. Jag skulle aldrig klara av att gå hem från jobbet en fredag och veta att ett barn far illa i hemmet men att hon/han måste vara kvar där tills måndag tex. Nää fy fan.

Ibland har jag ett alldeles FÖR starkt behov av att hjälpa och finnas för andra. Kanske för att inte behöva brottas med mina egna problem och "monster" som spökar. Lättare att hjälpa andra än sig själv.

Kan bli sååå förbannad när jag tänker på att en del får kämpa för att kunna få ett efterlängtat litet barn medan andra skaffar barn och sen skiter i dom. Hur kan man göra ett litet oskyldigt barn illa?
Why?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar