Snarkningar

När jag vaknade i morse var jag vansinnigt arg på min man. Han har snarkat i stort sätt hela natten. Och inga små söta snarkningar, nää dom
överröstade blåsten och regnet ute och lät som en trasig borrmaskin.
Jag puttar på honom om och om igen men han envisas med att börja stånka, pusta och "borra" igen.
Det mest irriterande är när han säger:
-Vad är det?
-Du snarkar!!!
-Jag? Jag sover ju inte ens
Näää, eller hur?

Eller när jag puttar och han puttar tillbaka! Va faan?!

Jag var så irriterad i morse och var precis på väg att börja skälla när han sa:
-Förlåt! Jag kan inte hjälpa det!

Jahopp, det var bara att svälja skället. Man kan ju inte skälla på nån som står där med ledsna hundögon och säger förlåt. Och jag vet ju innerst inne att han inte kan hjälpa det. Men det är otroligt påfrestande när man ligger vaken på natten och lyssnar på eländet.

Om det inte upphör kan det ske ett mord på Färgarevägen.

Inte blev det bättre av att jag känner mig lite små risig. Känner att nåt är på G i halsen. Skulle tränat nu på morgonen men jag får nog hoppa över det. Fast jag ska gå till gymmet och gå på bandet iaf. Går ju inte gå ut och gå i det här vädret så då är det bra att gymmet finns.

Emma och Micke spelar Prinsess Yatzy. Emma är riktigt duktig och har en vinnarskalle precis som sin pappa. Gode Gud, gör så att hon inte ärver hans snarkningar oxå!!!










- Posted using BlogPress from my iPhone