Jag har en ovän. En hemsk ovän. Min värsta fiende...PMS:en.
Varje månad envisas den/det med att komma tillbaka, ta över och första mitt liv.
Jag avskyr dessa dagar. Hela mitt liv, min kropp, mitt JAG är upp och ner. Totalt utan kontroll.
Jag blir en PMS-bitch. Tjurig, gnällig, grinig och totalt omöjlig.
Om någon råkar ut för mig dessa dagar så snälla, försök förstå, det är inte jag. Det är PMS:en.
Mina närmsta har det inte lätt med mig dessa dagar, fast egentligen är det mest synd om mig. Jo, faktiskt så är det synd om mig. Livet är misär dessa dagar. Ingeting är kul, hur kul är det tror ni?
Och kroppen...Jisses! Jag får en chock varje gång jag råkar titta i en spegel. VA? Är det SÅ jag ser ut! Åh, herre gud.
Rumpan växer, magen sväller, knäna och fötterna blir större, (ja det är sant, antar att det är vätska ), groparna i låren verkar vara fler och större än någonsin, håret är flottigt, hyn är blek och glåmig. Ja, ni förstår va?
Varför i h-vete ska man behöva dras med detta elände månad efter månad?
Kan man bli av med skiten på nå´t sätt? Kan jag slippa min värsta fiende?
TELL ME!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar