Jag är en person som gärna engagerar mig och ställer upp och hjälper andra. Idag har vi haft en liten disskution här hemma för min sambo tycker att jag gör det FÖR mkt. Att jag sliter ut mig själv för att jag tänker mer på andra än mig själv. Han tycker att den viktigaste personen i ens liv ska vara en själv. Jo, man ska absolut vara rädd om sig själv, men de viktigaste personerna i mitt liv är mina barn. Jag kan inte tänka att jag är viktigare än dom. Jag har och har alltid haft svårt att sätta mig själv i första hand och att anse att jag ÄR viktig. Jag tycker om att göra saker för andra. När jag ser glädje hos andra eller när jag ser hur någon uppskattar de jag gör så mår jag bra! Bekräftelsebehov?
Det diskutionen handlade om idag är för att jag har tagit på mig att göra en sak som jag VILL göra men han tycker att jag ännu en gång åtagit mig för mkt. Men jag tycker att man ska ställa upp för andra människor, i synnerhet om dem behöver ens hjälp. Familj och vänner ÄR viktiga för mig. Och jag tror på det gamla talesättet: Var mot andra som du själv vill bli bemött.
Jag tror att det jag ger får jag någon gång tillbaka på ett eller annat vis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar