En av mina favoritfilmer. Vet inte hur många gånger jag har sett den nu.
Har sett den nu ikväll igen och jag grät lika mycket som alla andra gånger jag sett den.
Jag vet inte vad jag skulle göra om det hände min familj, mina nära och kära,något.
Jag kan börja gråta bara av tanken...
Och hur klarar man att överleva och hantera smärtan om det skulle hända ens barn något?
Bär alla människor på en styrka man inte vet om?
Ibland är det bra att se såna här filmer. Då får jag mig en tankeställare.
Livet är ömtåligt!
Patric, Emma och Micke, jag älskar er! ❤
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar