Cancer

Vilket jävla påhitt. Vilken förbannat otrevlig och onödig sjukdom.
Så mycket sorg och ledsamhet...

Om du vill gråta en skvätt så titta på den här sidan. Det är två filmer. Båda är ledsamma men framför allt den om Johanna.
Det gör så ont.
Tårarna bara sprutar.
Tänker på Johanna, tänker på hennes barn...gråter ännu mer.

Cancer...jag HATAR det ordet. När jag säger hatar om saker säger alltid min man:
-Hata är ett stort ord.
Ja det må hända, men cancer HATAR jag verkligen.

Känner på mitt ärr i pannan. Malignt Melanom. Läskigt!
Dom skar bort det från mig, ingen större skada skedd mer än ett ärr, som knappt syns längre. Det är jag så otroligt tacksam för.
Men jag kan inte låta bli att tänka...tänk om...tänk om det kommer tillbaka?!


Jag och många andra med mig borde lära sig att älska livet. Att njuta av varje minut...

/ Himlen kan gott vänta