Tålamod
Några kilo tålamod önskas köpa. Eller kan någon tänka sig
att skänka lite? Mitt tålamod har försvunnit. Det har lämnat mig helt enkelt.
Hur kan man överge en småbarnsmamma på det där viset? Den som skapade kvinnan och
tänkte på det mesta - menstruation och ägglossning, livmoder så att man kan bli
gravid, navelsträng så att barnet överlever i magen, mjölk i brösten så att man kan amma – kunde
väl ha tänkt på att vi behöver extra mycket tålamod också. Det borde liksom ha ingått
när man skaffar barn.
Hur får man mer tålamod? Varför funkar inte ”räkna till tio
så går det över” på mig? Jag skulle kunna räkna till tusen och baklänges men
inte får jag mer tålamod för det.
Någon klok människa sa:
-Man ska välja sina strider.
Pfffth…jag undrar om den kloka människan har eller har haft
småbarn?Välja sina strider? Hur gör man det? Och när vet man om man
har valt rätt strider?
Om det är strider hela tiden, hur gör man då?
När det ligger 500 kg pärlor över hela golvet i köket och
dottern väljer att sparka undan dem och sprida ut dem ännu mer istället för att
hjälpa till, är det DÅ man inte ska bli arg? Är det då man ska välja att INTE
ta en strid och istället säga:
-Å vad kul du har nu gumman. Fortsätt så. Det gör
ingenting. Mamma kan ligga här på golvet och plocka pärlor hela kvällen.
Jag har ändå inget annat för mig.
Eller när man har sagt typ 1000 ggr att hon inte får rita på
bordet i tv-rummet och sen kommer man in och på det fina, relativt nya,vita
soffbordet står det ett E.
Är det då man ska säga:-Vad duktig du är gumman som kan skriva bokstaven i ditt namn. Skriv hela namnet vet ja! Mamma och pappa tjänar så mycket pengar så vi kan köpa ett nytt bord.
-Jaha, toapappret tog slut men du orkade inte slänga den
tomma toarullen? Det gör ingenting. Det fixar jag.
-Vi skulle åkt för en kvart sen älskling, men stressa inte.
Vi kan vänta. Det gör vi så gärna, IGEN!
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och min dagliga dos choklad.
Finns alltid choklad i kylen här hemma så att jag kan få nåt gott till
kaffet. Det är min enda last här i
livet, kaffe och choklad.
-Nämen… MIN choklad är slut?Någon har ätit upp den. Men det
gör ingenting. Jag klarar mig utan. Tänk inte på mig!
Gaaaaah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar