När man vaknar i stort sett varje dag till mulet el regn kan man inte bli annat än lite deppig.
Saker man planerat och vill göra får man skjuta på, man kan inte riktigt bestämma nåt för man vet inte om det går att genomföra.
Ja, vilken sommar. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta?!
Lika bra att skratta åt eländet!
Fast, det är svårt att hålla humöret uppe.
Min kropp behöver ljuset, jag behöver sol för att få energi.
Idag känner jag mig precis som vädret, mörk, grå, mulen och trist.
Men, som tur är kommer det förmodligen ändras under dagen då våra glädjespridare från Stockholm kommer.
Tillsammans med dem är det alltid ljust och skrattet är nära till hands. Härligt!
Men jag vägrar ge upp hoppet om att solen kommer. Sommaren är inte över, den är bara lite trögstartad i år, den har helt enkelt inte börjat än. Visst fan kommer det väl komma sol snart?
Hoppet är det sista som lämnar människan, sägs det, så jag fortsätter hoppas!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar