Älskade vän

Det var en väldigt fin men sorglig begravning. Det fälldes många tårar och alla som var där tänkte nog tanken, varför? Alla undrar vi varför du valde den vägen, den mörka vägen?
Kunde du inte ha stannat här med oss?

Nu är du fri...fri som en fågel. Flyg och landa på en plats där du kan finna ro och bli lycklig.


Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma dig Uffe.
Men jag tar inte farväl, för visst ses vi väl igen?



Oj, vad jag har gråtit. Kunde knappt köra bilen hem.
Alla begravningar är så klart sorgliga men det var nåt speciellt med denna. Så onödigt och så ledsamt...




- Posted using BlogPress from my iPhone