måndag 20 september 2010

Tvåårstrots?

Vad är det som händer med vår lilla Emma? Allt är neej, neej , neej, neej. Det är trots precis hela tiden. Och detta gnäll. Jag får bita ihop käkarna ibland så jag har kramp och verkligen kämpa med att behålla lugnet för att inte få ett mindre utbrott.
Som idag på morgonen. Vi låg och gosade i sängen och sen frågade jag om vi skulle gå upp.
Ja sa Emma och blev glad. Men sen började gnället. Jag fick inte gå på toa för jag skulle gå ut i köket direkt. Hon skulle inte ha nå´n smörgås, sen skulle hon ha smörgås. Hon skulle sätta sig vid bordet, sen ville hon inte sitta. Hon skrek om att hon ville ha sin napp ( hon som aldrig velat ha napp vill nu plötsligt gå med en i munnen hela tiden??? Hon suger inte på den utan går bara med den i munnen ) Hon hämtade nappen men fortsatte ändå gnälla. Ingenting jag sa eller gjorde var bra.
Tillslut bra jag in henne i rummet, satte henne i sin säng och sa:
-Du får sitta här en stund nu tills du har lugnat ner dig och du kan komma ut till mamma när du har slutat skrika.
Hon sprang ut 2 ggr men fortsatte skrika så jag bar in henne igen.
Tillslut kom hon och sa att hon var törstig och när hon hade druckit var hon lugn o glad igen.
Jag sa till henne att gå in med sin napp i rummet så skulle vi äta frukost sen. Hon sprang snällt in med nappen i rummet och kom ut hur glad som helst.
Snabba humörsvängningar här hemma. ( Jaa, jag vet, sådan mor, sådan dotter )
Hon åt sin frukost , vi pratade o hade mysigt men när hon hade ätit klart så började gnället igen.
Pip o gnäll och så står hon och drar i mig och säger: Upp, upp
Jag ska helst bära på henne eller ha henne i knät hela tiden. *suck*
123...100...inte fan hjälper det att räkna.

Sen gjorde vi iordning henne för dagis men då var inget heller bra. Inte dom skorna, inte den jackan, inte cykla till dagis, inte åka vagn...Åh herre gud!

Nu är hon iaf på dagis och jag sitter med en huvudvärk from hell och kramp i käkarna av att ha bitit ihop hela morgonen.
Men vi sitter nu ( Micke o jag ) och tar en kaffe och njuter av tystnaden.
Jag frågade honom precis:
-Vill du ha ett barn till?
Så tittade vi på varann och började asgarva :)

Hur får man bättre tålamod? Och hur länge håller en tvåårstrots på? ( om det nu är det )

HJÄÄÄÄÄLP!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar