Det är kostar att ligga på topp

Ja man är ingen ungdom längre. Tempot man höll för några år sedan klarar man inte riktigt av numera.
Men shit vad härligt det är att bara komma ifrån vardagen några timmar. Hoppa ur myskläderna och innetofflorna ( ja herre gud...innetofflor. Snacka om pensionärsvarning ) , lämna spisen och disken, slippa blöjbyte och leksaker som ligger överallt, få sminka sig, klä upp sig , högklackat och partaj!
Det är så jäkla skönt att få vara barnfri en stund och bara få vara Malin. Men OJ vad jag längtar efter lilla Ëmmis direkt när jag vaknar på morgonen.
Det tog nog bara 30 min från det att jag hade vaknat tills jag var borta hos mams o paps för att hämta hem Emma.
Underbart att få krama henne och sniffa på henne och känna hur mycket man har längtat!

Jag har svårt för att hantera vardagen ibland och jag tror att man måste få vara lite "ego" och bara vara sig själv en stund för att orka med att vara mamma , fru ( hushållerska hehe ) och att lättare hantera vardagen.

När jag sitter hemma en lördag kan jag längta som fan efter att dra på mig högklackat och dansa loss men när jag är ute och svirar så längtar jag hem...underbar känsla!
Mina barn är mitt allt. Jag lever för mina barn. Min kärlek till dom är obeskrivlig och gränslös.
Men MITT liv är oxå viktigt och ibland måste jag ta en paus och bara få vara mig själv och göra det jag tycker är kul.
Om jag är lycklig och mår bra så mår mina barn oxå bra.

Min son däremot kan ta knäcken på sin "gamla" mamma. Han ringde mig igår och undrade när vi skulle hem för han ville åka med oss.
Vi bestämde att jag skulle ringa när vi var vi stationen vilket jag oxå gjorde. Han befann sig då vid Cigarrelvan och han sa att vi kunde hämta upp honom vid Frasses.
Vi hoppade in i en taxi och åkte dit för att hämta honom. Ingen Patric där. Jag ringde igen och frågade vart han var.
Då säger han helt plötsligt att han är i Norrliden???!! Förvirrad...och en aning överförfriskad.
Inte ok!
Så det var bara att ut o leta efter honom. För han visste ju inte vart i Norrliden han var.
Gissa om jag var orolig och nervös?
Taxisnubben körde snällt runt oss och tillslut lokaliserade vi vart han befann sig och hittade honom gåendes vid vägkanten.
Han var full och det gick inte att prata med honom. Han fick sova ruset av sig och idag har vi pratat igenom allt och han har bett om ursäkt.
TUR att han ringde oss och att vi hittade honom. Det blev en dyr taxiresa men det var givetvis värt det.
Jäkla unge , han ger mig gråa hår och magsår!
Som jag har sagt innan, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Emma du får inte bli stor!!!

(Ingen mer alkhol för dig lilla herr Wisth men TACK för att du ringde mig och inte irrade runt själv inatten.)

Nu är det sängen som gäller för mamma MU

Nattinatt!