För lite sömn, pms, sjukdom och oro för operation. Ingen bra mix
Jag la mig tidigt igår. Kände mig trött och gungig. Jag vaknade yr inatt och illamående. Somnade om. Emma vaknade med krupp. Somnade om. Jag vaknade med mardrömmar. Helt svettig. Jag låg vaken. Kunde inte somna om. Tänkte på operationen hela tiden.
Jag är inte rädd för att sövas eller smärta. Jag är rädd för ovissheten att inte veta hur jag ska må efter.
Ingen läkare kan ju svara på det heller. Man vet helt enkelt inte hur hjärnan reagerar.
Är så rädd att balansen slås ut helt.
Gungig i början förstår jag att jag är. Men tänk om jag inte kan gå alls?
Måste öva upp balansen helt?
Som sagt, ovissheten och att inte kunna kontrollera det som händer, det skrämmer skiten ur mig.
Sen att jag ska raka håret på sidan och få ett ärr gör inte saken bättre hehe
Som sagt. Ingen bra start idag. Solen skiner men inte ens det hjälper.
Emma har varit uppe och inhalerat lite nu. Krupphostan är kvar. Och rejält snorig.
Hon kröp ner brevid Micke och somnade om. Jag funderar på om jag ska ta en pw eller cykla till gymmet.
Göra av med negativ energi och fokusera på annat.
Känns som att pulsen slår i 200.
Känner mig konstig. Ledsen.
Typ nära att bryta ihop-känsla.
En vän skrev igår och frågade om hon skulle komma hit och vara med vid operationen. Behövs så klart inte. Det kommer gå snabbt och lätt och jag har ju familjen men bara hennes omtänksamma sätt fick mig att toklipa.
För mig står tiden stilla just nu men för alla runt om trummar det bara på...känner mig ensam.
Men nä. Inte tycka synd om sig själv. Jo. Det gör jag. Men det hjälper fan inte. Hehe
Blir bara värre.
Lite gym istället. Muskler blir man stark av ;)
Ha en bra dag. Sol. Njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar