Jag är trött, trött i kroppen och ögonen MEN har ingen ro att gå och lägga mig. Känner en obehaglig rastlöshet i kroppen och det kryper i benen. Även om jag behöver gå och lägga mig så hatar jag att lägga mig när jag känner som jag gör just nu för då vet jag att det blir flera timmar med att bara ligga o stirra i mörkret, tänka, fundera, grubbla, vända o vrida...
Varför ska jag alltid tänka o fundera så mycket?
Det har varit en bra kväll med trevligt sällskap. Emma har varit på ett strålande humör trots det onda örat.
Nu ska jag krypa ner trots allt, försöka sova och inte oroa mig allt för mycket över morgondagen.
Natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar