Bloggpaus

Hej.

Har förstått att ni har saknat mig?

Är många som har hört av sig och undrat om jag har slutat blogga. Kul att ni läser o att ni saknar mig. MEN, det är lite en av anledningarna till att jag inte har orkat skriva. Jag vill att ni ska sakna mig, IRL, och inte bara bloggen.

Allt för många vet hela tiden vad jag gör och det blir bekvämt att bara läsa bloggen istället för fråga hur jag mår eller vad som händer i mitt liv. 

Sen har jag varit för trött för att skriva. Inte haft lust alls faktiskt. Ingen prio på bloggen utan fokus på annat istället. 

Vet egentligen inte om jag ska fortsätta blogga. Kanske.

Hur som helst, så trots paniken ett tag över att det var mer höstväder än sommar, så har jag haft en väldigt bra sommar. 

Vädret är ju inte det viktigaste trots allt. 

MEN nu när solen skiner, det är varmt och jag sitter ute och äter frukost, då inser jag att jag ändå är rätt beroende av att få lite sol. Det ger energi. Och kraft att orka ta sig igenom vintertiden, som tyvärr är alldeles för låååååång. 

Men iår har jag iaf en härlig Thailandsresa att se fram emot. Längtar efter November men försöker att inte längta allt för mycket utan att njuta mer här och nu. 

Suga ur det sista av sommaren. 

Hur jag mår? Jo da, tackar som frågar. Jag mår ok. Mår mycket bättre än innan. Har inte ramlat en gång sedan operationen. Inte än iaf. Innan denna månadens slut bör man veta om operationen har lyckats eller inte. 

Allt går framåt och jag känner hopp om att må bättre o bättre.

Det tar tid att hämta sig efter en operation. Särskilt när man tagit bort något som kroppen behöver. 

Att leva med bara ett balansorgan är svårare än man kan tro. 

Hjärnan kommer så småningom vänja sig men det tar ett tag. Och jag måste inse att allt kan bli bra och jag kommer må bra efter dom förutsättningarna som är men jag kommer inte bli samma Malin som innan. Eller kunna göra allt jag tidigare har klarat. 

Men hoppa på ett ben, vem behöver kunna det?

Fast dansa. Jag som älskar att dansa...det går sådär än så länge. Men jag ska träna och öva. 

Löpa går inte heller så bra. Försökte första gången igår efter OP. 

Sprang 1 km, fick gå, sprang igen, fick gå. Klarade 3 km med gång emellan varje men sen fick jag sätta mig på en stenmur och vila och jag tog mig knappt upp igen. 

Jag ska pressa mig själv lite sa läkaren. Ta min medicin hela tiden och våga trotsa gunget. Men jag får inte ta ut mig för mycket för då kan hjärnan tydligen låsa sig. Bli paralyserad. 

Jaha. Ok? Men jag som aldrig kan göra nåt lagom. 

Fast faktiskt så inser även jag att jag nu måste ta det lugnt. Och det gör jag. 

Det jobbiga är att så fort jag inte tar min medicin mår jag illa o behöver kräkas. Och jag är så rädd att bli beroende av den där jäkla medicinen. Hatar ju tabletter och vet hur lätt man kan bli "fast". 

Jag har ständigt en konstig känsla i kroppen. Typ lite överförfriskad. 

Som att kroppen inte hänger med på dom rörelserna man vill göra. 

Jag får anstränga mig så mycket hela tiden, minsta lilla rörelse , att jag är totalt slut. Främst i knoppen men faktiskt i hela kroppen. 

Men men...jag mår bättre. Det går åt rätt håll. Så jag kämpar på med balansövningar och fokus på att komma i form. 

Döv är jag på ena örat oxå. Men det gör inget. Då kan jag bara skylla på att jag inte har hört när jag inte orkar lyssna på massa skitsnack hihi 

Den här sommaren har jag kommit till insikt med en hel del olika saker. 

Vad som är viktigt i livet. Att prioritera sig själv och det man mår bra av. Vilka som bryr sig och finns där. Och hur lätt är för folk , både familj och vänner, att bara vända ryggen till när nåt inte passar. 

Och hur svårt en del har för att säga Förlåt. 

Men denna sommaren har det även hänt massa mysiga roliga saker. 

Bröllopsfest för min älskade son och hans fina Tilda. 

En fantastisk kväll , och låååång natt, i en lada i St Sigfrid. 

Skulle kunna skriva hur mycket som helst men två ord som sammanfattar allt är kärlek och lycka. 

Jag höll tal och var så nervös så jag höll på att kissa på mig. Men jag gjorde det och det gick bra. Så glad för deras skull ❤️

Stockholm. Fast det var över midsommar. 

Vi har hälsat på svärmor på Öland. Både i husvagnen på Böda Sand och i Färjestaden. Tagit båten över och ätit på restaurang. Mys. 

Barnens gård. 

Liseberg. 

Picknick med ett gäng härliga människor och Roxette-konsert. 

Härliga stunder på stranden. Har dock inte badat. No way!

Haft Ingela på besök. Middag, altanhäng och övernattning. Och vi planerade en resa till våren. Mys. 

Varit i Ullared och en tripp till Varberg. 

Skälby. 

Grillkvällar. 

Filmkvällar. 

Promenader. Gymbesök. 

Träffat vänner. 

Asså...det har inte gått nån nöd på mig, om man sä. 

I helgen har vi haft kul inne i stan på Stadsfesten. Satan vad folk!!! 

Men kul att det händer lite i stan. 

Emma är världens galnaste lilla unge. Och modig. Hon åkte den största karusellen på tivolit. 6 ggr under helgen. Fattar inte att hon vågade. Jag var rädd! 

Men vilken kick man fick efter. Magiskt. 

Idag mår jag sådär. Har nog hållt igång för mycket ett par dagar. 

Intar ryggläge i solstolen ett par timmar nu. Gutt å d då va!

Ha det gott så hörs vi när vi hörs!

( nästa inlägg blir ett urval bilder från sommaren )