Man får gnälla

Jag följer Isblommas blogg. Vi började följa varandras bloggar på AF och nu fortsätter vi här... Kul ;)
Jag läste ett inlägg hos henne som fick mig att tänka på hur min graviditet var. Jag tänkte precis som henne att det kändes som att man bara skulle vara glad och lycklig och inte fick gnälla.
Men det ÄR jobbigt att vara gravid emellanåt. Visst, det är underbart emellan oxå och självklart så längtar man efter det lilla livet i magen. Jag som hatar att vänta på saker oxå tyckte att 40 veckor kändes som 100 år.

Vi har gjort IVF behandlig och lyckades på första försöket och är otroligt tacksamma och lyckliga över det. Men det spelar ingen roll hur glad jag var och hur mkt jag längtade efter min bebis, jag tyckte det var pest och pina att vara gravid emellanåt. Jag grät flera ggr och sa till sambon att jag skulle skita i allting.
Hehe nu i efterhand kan man ju skratta åt det. Man har nästan gått igenom hela graviditeten men så är det lite jobbigt en natt och då ska man skita i det. Vet inte hur jag tänkte att det skulle gå till?! Men skitsamma, det jag vill säga är att : Man får tycka det är jobbigt att vara gravid. Och man får gnälla. Jisses, man förändras ju enormt mkt. Man bär på ett litet liv som fullkomligt suger musten ur en. Man har ont i hela kroppen, känner sig stor och orörlig, mår illa, kan och får inte äta mat man kanske älskat innan, man får oehört smärtsamma sparkar på revbenen, man har svårt att andas, springer och kissar 2 ggr i timmen hela nätterna, halsbränna som är olidlig....man är konstant trött o minsta lilla ansträngning så flåsar man som om man sprungit ett maratonlopp. Klart som f**n att man får vara gnällig ;) Eller hur?
Sen har väl faktiskt inte alla det så jobbigt. Har en kompis som faktiskt knappt kände att hon var gravid. Hm...lyckligt lottad kan man ju säga ;)

MEN faktum är att direkt du har ditt lilla barn i famnen så försvinner alla krämpor. Hur konstigt det än låter så är det så. Det enda jag kunde känna av lite grann var foglossningen ett tag efter. Men allt annat var som bortblåst!

Men se´n börjar nästa kapitel...
Får man tycka det är jobbigt att ha en litet barn. Får man gnälla och vara trött eller ska man bara vara en nöjd, glad och lycklig mamma?