Idag har svärmor satt in ett sorgtack i tidningen. Hennes man dog för 2 månader sedan. Mickes styvpappa som han levt med i 33 år. Är så ledsamt. Känns trist och orättvist!
Det har varit ganska mycket för mig och Micke dom senaste 2 åren.
Först dog hans riktiga pappa, det är 2 år sedan ungefär. Sen gick vi igenom en tuff IVF behandling. Men det var det ju givetvis värt. Jag blev ju gravid på första försöket. Hade en ganska jobbig graviditet i början och fick vara inlagd på sjukhus. Min farmor dog förra sommaren. Jag fick veta att jag hade hudcancer och opererades i höstas. Sen föddes vår lilla älskling Emma. Underbart! Men vi fick inte vara glada länge...För 2 månaders sedan dog sambons styvpappa. Det känns forfarande overkligt och jag tror inte vi har fattat det än.
Ja...vi har verkligen varit med om en hel del. Det har varit 2 intensiva år och jag kan känna nu att det har tärt ganska mycket på oss.
Så vi håller fortfarande tummarna för att stugan säljs för ett bra pris så att vi kan boka en resa. Vi behöver något att se fram emot!
Inte nog med allt elände...nu väntar jag på en remiss och känner mig ganska nervös och orolig.
Skriver mer om det senare, när jag vet lite mer.
Idag ska Emma o jag in till stan o luncha med Sara o lille Theo. Sen ska jag möta Patric. Vi ska fixa lite inför hans Turkiet resa. Han ska åka dit med Kalmar kulturskola på dansfestival o representera Sverige. Inte illa. =)
Ha en bra dag!
Sixten, vi saknar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar