Gnäll gnäll gnäll

"Nu är det gnäll, här i vårt hus. Det tjuras och gnälls, hopp fallerallan lej"

1,2,3...10...30...typ 100

Tååååååålamoooood!
Jag sitter på golvet med benen i kors, blundar, gungar fram och tillbaka och upprepar mantrat:
"Jag är inte arg, jag kan behärska mig, jag är inte arg, jag kan behärska mig, jag är inte arg..."

I kväll när Emma har somnat får jag be nå´n hjälpa mig att bända upp käken på mig. Jag biter ihop den så hårt hela tiden när jag måste ta mig samman för att inte få ett tuppjuck så snart låser sig nog käken i det läget.

Är det inte tonåringen som tjurar o gnäller så är det lilla Emma.
Emmas humör nu är inte och leka med.
Eller så är det katt fan som står och gnäller vid dörren och ska in eller ut.

Gnäll, gnäll, gnäll...Och inte nog med det, man ska stå ut med sitt egna j**la gnäll hela tiden oxå.
Jag längtar efter en dag utan gnäll. Till dess får jag bara bita ihop helt enkelt...


"Jag är inte arg, jag kan behärska mig..."