Kämpa

När min läkare klappade på mig och sa:

-Jag beundrar dig Malin som orkar kämpa på. Allvarligt, jag hade brutit ihop för länge sen. 

Då var inte tårarna långt borta...

Tack J.O, dom orden behövde jag höra. För ibland känns det som att ingen förstår. Kanske inte är så lätt heller. Eftersom det inte syns utanpå. Förutom nu då. När örat rinner och jag är konstant kladdig på kind och i håret. 

Och, jag vet, jag är dålig på att säga hur jag egentligen mår. 

Min hörsel var kraftigt försämrad. 

Massa vätska som fortsatte pulsera ut trots att min läkare sög rent/torrt flera ggr. 

Det går inte operera pga bakterier så nu blir det så här:

Läggas in den 11/8 OM giftet dom ska spruta in finns hemma. Annars nytt datum.

Får gift insprutat i två dagar. Samt antibiotika för bakterierna. 

Förhoppningsvis ska det bryta ner balansorganet, få bukt med bakterier, och lugna örat/trumhinnan så den får en chans att läka. 

Tillbaka efter nån månad

Har inte trumhinnan läkt gör man en ny och opererar dit. 

Då vet man oxå om giftet lyckades bryta ner balansorganet annars passar man på att kapa nerven medan man ändå opererar. 

Så det är det som gäller nu. 

Vätskan som rinner ut örat för jag helt enkelt leva med ett par veckor till. Kul!

Men...det kunde varit värre. 

Jag försöker helt enkelt kämpa på ett tag till. Har inte så mycket annat att välja på hehe

Puss på er ❤