Missförstå mig rätt

men det är nu som först som jag verkligen har börjat njuta av att vara mamma åt lilla Emma.
Nu är det mer roligt, Emma förstår mer och man kan prata med henne på ett annat sätt.
Självklart så har det varit underbart innan oxå men amningstiden gillade jag inte. Jag kände mig kvävd och sen var det en lååång och jobbig "mammaperiod" för Emma då ingen mer än jag dög.
Och sen var en tuff tid då Emma inte sov på nätterna och allt var bara en ond cirkel av trötthet, ilska, pip o gnäll. ( från oss båda )Ett tag åt hon knappt ingenting och vi sprang titt som tätt hos läkaren för att Emma inte ökade i vikt som hon skulle. Nu äter hon som en häst :)
Hon sover bra på nätterna, dagarna flyter på, Emma är mer självständig, hon har blivit pappas lilla tjej och det är helt underbart att se hur mkt hon lär sig dag för dag.

Första året var verkligen tufft och det var en prövning för mig som person och förhållandet mellan pappa MU o mig. Även förhållandet mellan Patric o mig var pressat en tid.
Men nu kan man inte minnas hur livet var innan. Nu känns det så självklart att Emma är här. Det känns som om hon alltid varit en del av oss.
Har svårt att vara ifrån henne ett par timmar. Saknar henne hela tiden. Leendet, blicken, allt roligt hon säger och gör, hennes gosiga kramar och pussar och hennes underbara doft.
Nu har jag precis lagt henne och borde njuta av lite egentid. Det gör jag såklart men jag längtar oxå efter morgondagen då hon vaknar så man får se detta härliga lilla underverk igen.

Jag får passa på och njuta av att få vara hemma med henne om dagarna för snart börjar jag jobba och hon ska börja på dagis. Tillbaka till verkligheten.
Och sen går det undan...1.a klass är inte långt borta och se´n säger det sviisch tills hon går ut 9:an.

*suck* min son går snart ut 9:an. Han ska börja på gymnasiet. WTF??!! Vad hände?
Nu får man inga pussar o kramar längre och han har knappt tid att umgås. ( Jo bara om man gör goda mackor o te på kvällen )

Jag är lite sentimental ikväll, känner mig lite gråtmild när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är och vilka fina barn jag har.
Patric o Emma, jag älskar er så obeskrivligt mycket. Gränslös kärlek...