Hittade inlägg från gamla blogg då jag precis hade opererat bort tumören i pannan. Ioouuu.
Tur att ärret knappt syns nu. Men när jag kom hem var jag helt knäckt. För det såg läskigt ut och jag trodde aldrig det skulle läka ihop så fint.
Men om det nu skulle vara det som är på min näsa...eh...ska dom skära bort nästippen då?
Ni fattar varför jag inte vågar ringa hud va?
Men jag ska. Jag lovar. Nu har jag skrämt upp mig själv här ikväll. I onödan, för det kan ju faktiskt bara vara ett vanligt sår.
Ja, så är det nog.
Det ordnar sig!
Har skrivit mycket med en vän i fb-chatten/meddelanden nu ikväll.
Så härlig tjej som jag saknar så mkt.
Kommer, trots oro ,att somna med ett leende på läpparna.
Puss och gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar