En olycka kommer sällan ensam

Ja som om det inte skulle vara nog så har en tand gått sönder. En visdomstand. Som dessutom inte har kommit ut ordentligt. Halva sitter kvar inne i käken. Aj!

Jag orkar inte. 

Nu har jag tagit tag i att ringa hud om såret. Inte fan ska jag väl behöva ringa tandläkaren oxå? 

Jag är livrädd för att gå till tandläkaren. 

Nää det är inte töntigt. Fast att man snart är 40 så kan man faktiskt vara rädd för tandläkaren. Tycker inte ens om att följa med Emma till tandläkaren. 

Jag drömmer ju för fanken mardrömmar om tandläkare. Ja eller iallafall stolen man ligger i. Och borren. Hjälp, borren. Eller alla vassa verktyg. Tandläkarens fingrar i min mun. Blod och saliv som rinner ner i halsen och man håller på att kvävas.

Ja ska dom ta ut den tanden så ska jag vara nersövd. Punkt slut!

Nu sitter vi och äter frukost. Det är så tyst så att vi hör klockan ticka. 

Saknar vår lilla tjej. Men vi ska passa på att handla och uträtta ärenden. Vi skonar henne från affärer idag. 

Hon har kul hos mormor och morfar. Och i em kommer vänner till oss och lekkompisar till Emma. 

Bra lördag ❤