Kaffe med dropp

Jag såg tydligen lite blek ut och var slö så jag fick dropp. 

Mår väl inte direkt superbra men det är inte så farligt som jag trodde det skulle vara. 

Tydligen så kan det värsta komma efter andra sprutan. Så det är väl lugnet före stormen. 

Det konstiga är att dom som jobbar här knappt kan nåt om den här behandlingen. En hade inte varit med om det på 8 år. 

Men dom är helt fantastiska. Väldigt vänliga och nästan överbeskyddande. 

Har fått ganska god mat. Inte lyx men absolut inte så hemsk som jag trodde maten skulle vara. Helt ok faktiskt. Kaffet är oxå gott. Jag har inget att klaga på. 

Dom tyckte jag kunde ha hoppat över kaffet nu ikväll. Men över min döda kropp. Kaffe måste jag ha. 

Emma och Micke var och hälsade på en liten stund. 

Emma var väldigt mammig och kramig. Känns nog konstigt att jag ligger här. Läskigt med nålen i min arm. 

Men det kan vara mysigt för henne och vara ensam med pappa lite. Skönt för dom att få "slippa" mamma som styr och ställer ;)

Jag kommer somna tidigt. Är riktigt slö och känner mig konstig. 

Hoppas bara jag kan sova inatt. Ligga vaken på sjukhus är ingen höjdare. 

Och hoppas damen bredvid, som gjort samma behandling som mig, inte snarkar. 

Då sparkar jag till henne! 

Hehe nää klart jag inte gör men hon sa att jag fick putta på henne om hon snarkade. Fast det skulle kännas väldigt märkligt. 

*putt putt*

-Ursäkta. Kan du sluta snarka?

Haha nä fy så konstigt.

Nu titta tv en stund