Mardrömmar

Inatt drömde jag kraftiga mardrömmar. 

Jag opererade mig och när dom skulle ta bort bandaget ramlade örat av. 

Hjälp. Panik. Vaknade helt svettig och kände inte mitt öra. 

Det var som om örat och kinden hade somnat på nåt vis. 

Shit vad läskigt. 

När jag gick upp rann det ut 15 l gult gegg ur örat. Trevligt ( Ooops...hoppas du som läste inte åt nu )

Efter frukost och Emma gått till skolan gick jag en 4,5 km pw. 

Lyssnade på radion. På mix megapol. Då pratade dom om att mista en kroppsdel. 

Är det ännu ett tecken?Först mardröm om att tappa örat. Sen ett radioprogram där som pratar om att förlora en kroppsdel. 

Hjälp! Den där jäkla operationen knäcker snart mitt psyke. 

Igår träffade jag en arbetskamrat som tyckte jag så annorlunda ut. Vet inte hit jag ska tolka det?

Gammal? Sliten? Trött? 

Hon sa att jag var fin i långt hår.

Ja det har ju växt ut en del nu. Men det är väldigt slitet. 

Fast jag sparar det till efter OP. 

Vill veta hur ärret blir. Och hur jag ska klippa mig för att dölja det lite. 

Jag känner knappt igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Känner mig som ett vrak. 

Ska bli skönt att få komma iväg några dagar. Ensam. Äta o dricka gott. Gå på stan med en vän. Softa i myskläder och sitta uppe länge o prata med henne. Skatta.  Och sen en härlig tjejfest på det. 

Det känns som lyx för mig. Men det här behöver jag. 

Idag ska Emma o jag plocka löv och göra det årliga lövavtrycket. 

Sen blir det en bara till att ta det lugnt. Grått o trist ute så skönt att bara vara inne och softa. 

Ha en bra dag ❤

Lycka

Lycka är när man får träffa sonen 4 dagar i rad. När hände det senast?!

I fredags kom han o Tilda hit på en spontanfika på kvällen. 

I lördags möttes vi upp på Ikea på brunch. 

I går kom dom hit och skulle måla en spegel. 

I dag hämtade jag upp Patric på jobbet o så tog han och jag en fika. ❤

Det har varit en helg med blandade känslor.

Jag mår inte så bra. Oroar mig en hel del inför operationen. 

Jag känner mig trött och less på mitt rinnande öra. 

Har varit ute och gått en hel del. Det känns skönt att "gå av" mig lite frustration och jobbiga tankar. 

Har försökt springa några gånger. Men givetvis bara för att jag börjar få lite bättre flås nu igen så får jag ont under foten och blir blå och svullen där under och runt lilltån.

Blir något konstigt tryck. 

Blev ju så för ett tag sedan. Fattade inte då att det kom efter att jag hade sprungit. Men nu blir det så varje gång. 

Tror ändå jag ska försöka springa imorgon bitti. 

Idag tog jag en pw innan frukost. Skönt. 

Var som sagt i stan en runda idag. 

Fika med sonen. Fixade naglarna och köpte present till min vän Lotta som jag snart äntligen ska träffa. 

Just nu så sitter jag med gåshud deluxe. 

Kollar på programmet om Zlatan. Vilket jävla mål han gjorde mot England. 

Här kommer lite bilder från dagarna som gått. 

Rensar

Jag rensar lite överallt nu. I källaren, i skåp och lådor, garderober...bland vänner på fb ( varför har man vissa personer som "vänner" där. Såna som

knappt hälsar när man möts. Märkligt )

Har även rensat huvudet en hel del senaste veckan. Många promenader. 

Två om dagen är bra för magen, som Emma brukar säga om Läkerol. Hihi

Nä men två 4 km rundor per dag passar mig perfekt. 

Springa el gå. Morgon och em. 

Jag blir lugnare. Går/springer av mig oro och massa onödiga och jobbiga tankar. 

Terapi. 

Jag känner mig trött och blek. Energilös. 

Malle har tappat gnistan helt enkelt. 

Idag har jag iallafall storstädat huset. 

Aptrist. Finns det nån som tycker det är kul att städa?

Emma och jag var o handlade förut idag. Hon fick skriva listan. Jag sa vad vi skulle ha och hon skrev. Sen upptäckte jag att hon hade skrivit dit två saker som jag inte hade sagt. Det var nåt hon ville ha. 

En tidning och en munk. Hahaha

Nu ikväll har vi käkat. Kollat tv. Patric och Tilda kom hem och hämtade lite grejer och kartonger. Snart flytt. 

Spännande. 

Och vemodigt :(

Ingela, en kompis tyckte jag skulle lyssna på Björn Afzelius låt På egna vingar. 

Jag gjorde det tidigare idag när jag var ute och gick...och då började jag gråta. 

Det är så blandade känslor inom mig nu när Patric ska flytta. 

Glad och stolt. Känner mig lite pirrig, som om det vore jag som skulle flytta. 

Men så även lite ledsen. 

Det kommer kännas som att en del av mig tas bort. En pusselbit som saknas. 

Han har ju varit nära mig i 20 år och nu ska han flytta.

Fast det är väl tur att han var först i Thailand i 3 månader och sen har han i princip bott hos Tilda. Så jag har väl ändå vant mig lite. Även om det känns mer nu för nu vet jag ju att det är på riktigt. 

Mammas lille pojk. Ja, det är väl bara att börja längta efter barnbarnen istället. Farmor Malin. 

Imorgon ska vi möta Patric och Tilda

på Ikea och äta brunch. Mys ❤

Nu ska jag sova. Natti natt 

Krönika

Dagens krönika

Det här med att klippa navelsträngen.  Att våga släppa taget om sina barn. Jag vet att man måste. Att det är så det funkar i livet. Barnen blir vuxna och flyttar hemifrån. Det är ett steg i livet man förbereder sig på länge men när det blir ett faktum så kommer det abrupt ändå.

Mitt stora barn har nu tagit det steget och ökat på sina vuxenpoäng. Han har blivit lägenhetsägare. Han och tjejen ska flytta ihop.

Vad tycker jag om det? Jag kunde ha sagt:

- Åh, vad kul. Jättekul!

Och hållit fingrarna i kors. För om jag ska vara ärlig, det är inte kul alls. Jag missunnar honom inte detta. Jag är stolt som en tupp. Ja eller höna. Och jag är glad för deras skull. Men för min egen skull är det, på ren svenska, skittråkigt. Jag har separationsångest och det känns en smula vemodigt.

I veckan var han hemma och rensade i sitt rum.

- Mamma, vad ska jag göra med alla kort? Doppresenter,vad ska man ha det till? Men skämtar du, har du sparat mina tänder?

Näää, det är tandfen som har lämnat tillbaka dom.

Men allvarligt, spara tänder? Varför gör man det? Är det verkligen någon som vill ha dom när dom blir stora? Hade jag tänkt att han skulle visa dom för sina barn?

- Titta här vilka fina tänder pappa hade.

Eller går de att sälja? Kanske smälta ner dom?

Visst är det väl en smula märkligt?  Okej om man sparar första gosedjuret eller en hårlock, men tänderna? Känns det inte lite kannibaliskt. Typ som en sekt. Men det är väl liksom nåt man gör som förälder.Eller mer en mammagrej kanske.

Precis som med allt annat som sparas. "Hosianna i höjden, den här har jag gjort i slöjden". Så har det stått på flera av mina julklappar från sonen under åren. Och varje gång jag har öppnat så har jag blivit rörd över hans engagemang och att han gjort något till mig. Men nu när han är äldre så får man väl erkänna att en smörkniv hade räckt. Likaså alla teckningar. När man har 1000 i princip likadana. Måste man spara då?

De första kläderna kan jag fortfarande ta fram och titta på ibland. Har han, den där långe drasuten, varit så liten?

Tiden går så fort. Från första mötet , när navelsträngen bokstavligen klipptes, till nu då han lämnar boet och prövar sina vingar som vuxen. En ny fas i livet.

Det är så mycket jag vill säga. Förmaningar, tips, råd men jag väljer att bara finnas här. Mamma är inte viktigast längre. Han klarar sig själv. Det gör ont, samtidigt som det känns skönt. Nu vet jag att jag har lyckats.

Och saknar jag honom allt för mycket får jag väl öppna den lilla asken och titta på hans tänder. För dom lämnade han kvar här hemma. Jag undrar varför?

 

Jag avslutar med ett par fina rader från Björn Afzelius sång Ikaros:

"Låt den du älskar få pröva sina vingar, en dag så flyger din älskade rätt..."

 

 

 

 

Pest eller kolera

Jag tänker på operationen typ hela tiden. 

Livrädd. 

Har haft tryckande känsla i bröstet idag med. 

Medicinen gör nog lite verkan. Inte alls så gungig idag. Fast sjukt trött och dåsig. 

Pest eller kolera. 

Dropparna i örat har inte hjälpt än. Fortfarande rinnande, kladd o gegg.

Har varit tvungen att sysselsätta mig hela dagen för att inte tänka så mycket. 

En pw. 

Städat och rensat garderoben. Packat ner sommarkläder. 

Sålt lite mer grejer idag. 

Nu står jag på crosstrainern på Malkars medan Emma dansar.

Mitt liv är inte så kul nu. Inte min blogg heller. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om?

Imorgon kommer krönika i tidningen.

Hoppas ni läser. 

Zlatan

Ser dokumentären om Zlatan. Fan vilken kung han är. 

Alla ungdomar som glider runt på ett bananskal och får allt dom pekar på borde se den här dokumentären. 

Han hade ingenting mer än fotbollen som liten. Dom levde fattigt. Men han kämpade. Han har fortsatt kämpa. 

Och han är fan värd att vara där han är idag. 

I bland kan jag bli trött på oss som gnäller på honom. Spelar han EN dålig match så blir han hatad direkt. 

Blir rörd av att se hans pappas engagemang. 

Han har ALLA Zlatans matcher inspelade. 

Han har i princip ett Zlatan-museum hemma. 

Störtskön.

Roligt bra dokumentär. Lite lätt känslig som jag är så har jag lipat lite oxå :)

Lax

Samma tryckande känsla i bröstet idag. Tankar som snurrar. 

Gav mig ut och sprang 4 km på förmiddagen. 

Skönt att springa av sig lite. 

Har rensat , plockat fram grejer, tagit kort och så har mamma hjälp till att lägga upp på loppissidan på fb. Jag har varken lust och energi till att göra det. Räcker med att rensa "skiten". Tack mamma ❤

Har sålt för för flera hundra på bara två dagar...men tyvärr försvann dom lika snabbt igen. Hämtade ut medicin idag för 450:-  Hutlöst!

Och dessutom får jag ont, och då menar jag ONT, i örat av den ena. Men det funkar förvisso väldigt bra. 

Den andra blir jag trött och dåsig av. Det vill säga helt förbi. Inte för att jag vet hur det känns att känna sig drogad. Men jag kan tänka mig att det känns lite som jag känner mig nu, flummig. Och jag bör inte köra bil när jag har tagit denna medicinen. Helt förståeligt. 

Nu ska jag tända ljus och gosa ner mig under en filt med Emma o se hennes favoritprogram innan hon ska sova. Halv 8 hos mig. 

Idag var Emma HELT säker på att hon hade lagt sitt Monster High samlaralbum i sin väska efter att ha tittat i det i skolan. Helt säker var hon oxå på att hon inte hade tittat i det här hemma i går. 

Så vi trodde ju att det hade försvunnit på skolan. Men...det där med att vara helt säkert...hm.

Det låg nämligen under (?!) soffbordet. Jag hittade det idag när jag flyttade bordet.

Vet nämligen att den här lilla damen lägger saker där ibland när hon ska städa undan och inte orkar gå in med sakerna i sitt rum. 

Så när Emma är heeeeelt säker nästa gång får man nog ta det med en nypa salt. 

Idag har vi ätit lax. Passade på när Micke jobbar. Jag älskar lax och det har Emma oxå börjat göra. Hon har tjatat om rosa fisk. Underbart. 

Hon är inte som alla anda barn som gillar köttfärssås eller tacos. 

Hon gillar potatis och lax. 

Gott!

Idag har inte varit en bra dag. Men efter ett samtal med en vän nu ikväll känns det lite bättre. 

Hoppas på en bättre dag imorgon. 

Nu tv en stund med Emma. Sen ser jag fram emot programmet om Zlatan.