Jag kan tycka väldigt synd om mig själv emellanåt över att jag arbetar nästan heltid på jobbet och hemma. Det är inte rättvist. Ibland funderar jag på att strejka.
En gång var jag så otroligt frustrerad och irriterad så jag satte mig ner och gjorde en lista. En lista på allt jag gör och en lista på allt min man gör. Nu skulle sanningen fram.
Det började bra, jag ledde stort. Men min man kom ikapp och helt plötsligt insåg jag att han nästan gör mer än mig. Va, det kan inte vara möjligt?! Ooops! Nu hade jag skitit i det blå skåpet. Jag rev genast lappen.
Ibland när jag är gnällig påminner jag mig själv om listan. Min man gör faktiskt saker. Även om det är svårt att inse. Många gånger tror jag att jag gnäller bara för gnällandets skull. Typiskt kvinnligt, va?
Men egentligen tycker jag att det är orättvist. Han byter alltid däck på bilen och klipper gräsmattan. Det ska han ha cred för, absolut, men går det ens räkna? Det är ju sånt män gör.
Jag fixar ju alltid med gardiner, blommor och inredning. Jag tror inte ens min man vet hur man hänger upp ett par gardiner. Okej, jag vet inte hur man byter däck på bilen men om jag var tvungen skulle jag lära mig. Min man skulle aldrig vilja lära sig att hänga upp gardiner. Då är han hellre utan. Där har vi skillnaden. Och alla orkidéer vi har, dom skiter han fullständigt i. Helt obegripligt!
Men sen är mitt största problem att jag är ett hysteriskt kontrollfreak. Jag måste ha koll på allt. Ibland kan min man erbjuda sig att göra saker men då gör jag det hellre själv. Då blir det som jag vill. Jag kan liksom inte vänta med saker heller. Har man ätit så diskar man. Min man säger: ”Jag tar det sen.” Vadå sen? Nästa vecka då eller så att man får använda saneringsfirma till mögliga grytor?
Nää, det är väl bara att inse att man är bra på olika saker helt enkelt och vissa dagar gör jag mer och andra gör min man mer. Men jag kommer ändå alltid tycka att jag gör mest. Det spelar ingen roll vad listan visar.
Vissa saker gör vi ihop och den här helgen kommer vi att bestiga berg tillsammans. Tvättberg.
Tvätten är ren, vi har bara ”glömt” att sortera och vika den. Det är lätt hänt. När det gäller tvätten har jag av nån konstig anledning inget problem med att ”göra det sen.” Mamma frågade om vi hade sparat tvätt i ett år. Som sagt, ett tvättberg som får Kebnekaise att blekna.
Jag misstänker att vi får leka detektiver också. Strumpdetektiver. För var i hela friden tar alla strumpor vägen? Vi lägger två i maskinen men ut kommer bara en.
Otroligt frustrerande.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar