Panik

Tänk vad ett litet samtal kan göra. Särskilt nu. Jag känner mig faktiskt väldigt ensam.

Igår ringde Ramona & Josse och idag Lotta. 

Det gör så mycket att bara få prata med nån i telefon en stund. 

Och man får gärna komma och träffa mig. Jag är sjuk, men jag smittar inte hehe. 

Men bara man hör av sig innan så att jag inte ligger över toastolen. För det kan bli en smula jobbigt för alla inblandade.

Nyss var jag uppe och försökt röra lite på mig. Tänkte försöka plocka lite här hemma men fick kasta mig i sängen igen för det började snurra och jag mådde illa.

Låg och tyckte synd om mig själv men då ringde Lotta. 

Så nu har jag garvat en stund. 

Det behövdes. Och jag längtar genast till December för då kommer hon hit ❤

Måste försöka ta mig upp. Orkar inte ligga så här. Less på att stirra på blommorna i sovrumsfönstret, som för den delen behöver bytas ut. Dom ser inte ut att må så bra. "Garderobsblommor" klarar sig tydligen inte helt utan vatten. Hoppsan!

Less på att stirra och störa mig på den där klänningen som hänger snett på en galge på garderoben.

Jag ruttnar snart bort. 

Hela min kropp skriker efter socialt umgänge, stan, gå på fik...

Jag börjar få panik. 

Mitten av november. Snart första advent. Emma fyller år om drygt en månad. Julen närmar sig. Och här ligger jag. Gaaaah! Det här går inte. 

Just nu är jag väldigt ledsen över att inte kunna hänga med tjejerna på Ladies night på fredag. Det suger. Börjar lipa bara jag tänker på det.

Helenas födelsedagspresent som jag hade sett fram emot så mkt. Jag som har styrt så med den här trippen och nu kan jag inte följa med. Fuck Meniéres. 

Det är massa roligheter inplanterat i december. Men tänk om jag inte klarar av att göra dom grejerna heller??!!!

Öronmottagningen ska ringa upp mig vid 13.30. 

Hoppas dom har svar på alla mina frågor. 

Näähe...om man skulle försöka gå upp igen.

Man blir ju inte piggare av att ligga här och tycka synd om sig själv. 

Kämpa!