Då inser man hur skonade vi är här i Sverige från större naturkatastrofer.
Vad är stormen Simone mot en tyfon i Filippinerna?
Vad är ett träd som rasat över trädäcket mot att få en hel by förstörd. Familj som försvunnit , hem som är bortspolat. Ingen mat. Inget vatten.
Jag tror inte man kan förstå den känslan.
Och varför ligger jag här och tycker synd om mig själv? Jag lever, jag har en familj , ett hem och alltid mat på bordet.
Ja...eller förtillfället inmundigas den i ryggläge med magen som bord.
Men det är ett i-landsproblem och inget att gnälla över.
Micke har gjort Thaimat idag, för första gången. Jag är imponerad över hans dolda talang i köket.
Riktigt gott var det.
Härmed säger jag upp mig som kökschef!
Kanske är lite bra ändå att jag blev sjuk
för nu får somliga ( inga namn nämnda ) känna på hur det känns att sköta markservicen 24/7.
Fast nää, jag sköter hellre precis allt här hemma + jobba heltid , bara jag slipper detta.
Menieres önskar jag inte ens min värsta fiende.
Men jag ska inte klaga. Jag är lyckligt lottad på många vis.
Nu fick jag popcorn serverat av min fina dotter. Det går att äta liggandes.
Jag kan inte göra så mycket för dom drabbade i Filippinerna men jag skänker en tanke och jag hoppas dom snart får all den hjälp dom behöver ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar