Natten var hemsk. Vaknade flera ggr av att armbågen gjorde ont. Värst var det att ring och lillfingret domnade. En pirrande känsla . Dom kändes typ "döda". Och handen kändes iskall.
Ringde vc idag. Fick komma dit. Vidare till röntgen. Vidare ner till akuten. Där fick jag vänta läääääääänge.
En läkare kom. Klämde ,tryckte ,kände, gjorde vissa tester och han konstaterade att det förutom en stor blödning var en nerv i kläm, ulnaris.
Det är den som gör så förbannat ont när man slår i armbågen. Ni vet när det bara ilar till i hela armbågen och armen. Den nerven är i kläm. Strålar ända ner till handen och det är därför jag inte känner mina fingrar. Dom blir bortdomnade.
Läkaren tittade på mig och sa:
-Grattis. Det här är ingen rolig historia. Det kan vara lång rehab.
Sen frågade han om jag kände nån som hade diskbråck. Jag berättade att Micke hade opererats för det.
Då sa han:
-Ja då kan du förstå den smärtan han hade ner i benet när nerven var i kläm och känselbortfallet och domningarna.
Och han kommer förstå din smärta och hur du har det för man kan likna diskbråck med nerv i kläm lite med hur det är att ha den här nerven i kläm.
Kul jul!
Ny tid om två veckor till ortopeden. Då ska man kolla status på armbågen när blödningen har lagt sig.
Kanske kan nerven gå tillbaka annars blir det operation för att frigöra nerven.
Även en extra koll på min hand.
Asså på riktigt. Vad händer? Vill nån straffa mig? Försöka knäcka mig? Se hur mycket jag orkar?
Ja det är inte långt ifrån att jag kastar in handduken nu.
Nu ligger jag utslagen på soffan. Gungig och kräkfärdig.
Helt slut. Det har varit en lång och tråkig dag. Och jag kände mig väldigt liten och ensam emellanåt.
Micke körde mig dit men var på möte med Mia och Pia om företaget Forever.
Sen skulle han på en anställningsintervju och så vidare till jobbet.
Min gulliga son och hans vänner var snälla och körde hem mig. Tack ❤
Och tack mamma för att du hämtade Emma.
Tack alla som har hört av sig med pepp idag.
Extra glad blev jag av att höra av dig Anna. Då satt jag på akuten och kände mig väldigt ledsen men dina ord gjorde mig lite gladare.
Jag hjälpte en vän, som studerar, med att redigera en text häromdagen. Den handlade om att man ska leva här och nu. Att ta vara på dom man bryr sig om. Att glädjas över små saker. Att inte ta saker för givet.
Jag ska aldrig mer skjuta upp att höra av mig till nån som behöver mig, stöd och uppmuntran. Nu vet jag hur mycket det där lilla extra gör.
Nu vet jag vilka som verkligen bry sig och vilka som låtsas och säger saker för att det ska låta bra. Usch! Schaas!
Känner mig lite deppig. Ska ringa öron imorgon oxå. Får väl en ny tid för att "bespruta" örat.
Jag skulle på Ladies night nästa helg. Det ser inte ljust ut. Skit oxå!
Nu behöver jag ha lite kul i mitt liv. Så fort jag mår bra och är lite mer stadig på benen så vill jag åka till Sthlm. Där mår jag alltid bra ❤
Nu ska jag tröstäta lite godis.
Kanske ändå kräks upp det sen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar