Emma och jag bakade kärleksmums. Shit, dom blev bra. Jag är förvånad. Jag kan ju inte baka egentligen.
Emma hjälpte till. Hon är duktig. Men man får ha tålamod. Hon vill göra allt själv. Det tar tid. Hon är lite klumpig. Mjöl överallt. Kladd på golvet.
Andas...
Men , det är ju så hon lär sig så då får man stå bredvid och bara bita ihop.
Det är givetvis kul att hon vill hjälpa till oxå.
Jag älskar att göra saker med Emma för hon uppskattar det verkligen.
Jag kanske inte alltid tycker allt jag gör med Emma är kul men jag gör det för hennes skull. Jag vill att när hon är stor så ska hon kunna tänka tillbaka på sin barndom och känna att jag hade tid med henne. Att vi gjorde saker ihop.
Tänkte på det idag är jag är lyckligt lottad som kan vara så mycket med Emma.
Men det är oxå därför jag har valt att jobba natt. För att få mkt ledig tid med Emma. Och för att slippa ha henne på dagis varje dag.
Det är bra med dagis och barn mår bra av att leka med andra. Men helst av allt vill man ju själv vara med sitt barn.
Känns lite deppigt att jag förmodligen inte kan jobba natt igen. Men...den dagen den sorgen.
Nu ska jag bli frisk. Och jag behöver verkligen komma igång att arbeta igen. Dag eller natt kvittar just nu.
Hur mysigt det än är att vara med Emma så behöver jag få vara nåt annat än mamma oxå.
Men jag har inte så mkt kraft och ork. Det märks. Nu efter att ha gått till affären, bakat, diskat, gått upp och ner i trappan några ggr för att jag har strukit pärlplattor åt Emma så är jag helt slut. Hjärtat slår snabbt. Jag känner mig darrig och väldigt ostadig.
Men jag kämpar på. Nu ska jag göra chilibiffar och klyftpotatis. Varför göra det enkelt för sig hehe
På tal om enkelt. Pärlplattor, vilket enkelt pyssel.
Emma har pärlat och jag stryker plattorna.
Fint blir det oxå.
Och tyst...framför allt så är det tyst och lugnt när hon pärlar. Hahaha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar