I dag har jag känt mig ledsen och nedstämd hela dagen.
Efter yrselanfallet så låg jag och vilade en stund.
Läkaren från Öron ringde.
Min läkare och en överläkare hade kommit fram till att det bästa nog vore att gå in och kapa balansnerven i det "sjuka" örat.
Då slutar det balansorganet att skicka "dåliga" signaler till hjärnan.
Hjärnan får jobba så mkt nu och det är därför jag är så trött. Hjärntrött. Orkar knappt tänka ibland.
Hjärnan blir även väldigt stressad och att gå så här en längre tid är inte bra.
Det är därför dom vill bryta det här nu.
En spruta till för att försöka bryta ner balansorganet helt kanske inte lyckas och då blir det en tuff tid till för hjärnan. ( och mig )
Kapar dom nerven så skickas det inga "dåliga" signaler. Och efter ett tag, med hjälp av balansövningar så lär sig hjärnan att leva med bara ett balansorgan.
Nu spelar det ingen roll hur många övningar jag gör. Hur lugnt jag än tar det osv för så länge jag har ett sjukt balansorgan så blir det vajsing med balansen.
Idag har jag varit tvungen att ta ganska många åksjukepiller för att slippa illamåendet vid yrselattackerna.
Små korta yrselattacker flera ggr idag.
Efter att vi kom hem från Ikea så tänkte jag ringa jobbet och säga att jag inte kom men medan Emma lekte med en kompis så vilade jag en stund och sen tog jag mig dit ändå.
Skönt att tänka på annat en stund. Det gick bra på jobbet. En ganska lugn kväll.
Har känt mig berusad och konstig pga åksjukepillerna.
På jobbet tyckte dom att jag såg blek och trött ut.
Kan inte annat än instämma. Ser ut som ett lik.
Nu ligger jag på soffan. Ska snart krypa ner.
Behöver sömn.
Känner mig orolig. Läkaren har tidigare pratat om den här operationen men jag har inte lyssnat. Trodde inte att det skulle komma på tal.
Vill verkligen inte göra det där ingreppet. Dels så vill jag inte att dom skär i mig. Man förlorar hörseln helt på det örat. Och man kan skada nerver i ansiktet.
Jag får panik bara jag tänker på det.
Bröt ihop totalt innan. Grät och grät och grät. Såg ni en rödgråten tjej med svullna ögon på Ikea så var det jag.
Orkar verkligen inte ha det så här längre.
Tror det är svårt för nån att förstå. Det syns ju inte direkt utanpå.
Tänk er att 80 % av av er vakna tid så känner ni er sjösjuka och marken gungar.
Om ni tex rör huvudet för fort , böjer ner huvudet , blinkar/blundar en längre stund så kan ni inte fokusera blicken på en fast punkt. Allt bara snurrar.
Konstant lite illamående. Jämt trött. Ont i kroppen för att man spänner sig för att kunna gå rakt. Ont i huvudet och ansiktet. Har sår i kinderna och det sticker i läpparna för att jag spänner mig så mkt och biter ihop så hårt.
Svårt att sova på nätterna. Mr Tinnitus är "a pain in the ass".
Svårt att höra vad folk säger och hänga med i samtalet om många pratar samtidigt.
Det är otroligt påfrestande. Psyket nästa för mig snart.
-Du får bryta ihop sa en vän.
Jag är nära. Men jag vågar inte riktigt. Är rädd att inte orka "resa" mig igen.
Jag är en stressad människa. Kommer alltid vara det. Har inte tid eller ro att tillåta mig att vara sjuk.
Jag vill att allt ska vara som vanligt.
Jag har svårt att acceptera att det är som det är nu.
Kanske kommer det aldrig bli riktigt bra.
Det är en kronisk sjukdom.
Varför skulle jag få den här skiten?
Ärftligt. Stress. Oro. Dåligt med sömn är några av faktorerna för Meniéres.
Är medlem i HRF och kan där få kontakt med andra i samma situation. Men jag vill
inte. Vill nog inte riktigt erkänna att jag är sjuk.
Fuck Meniéres
Idag saknar jag Patric extra mycket. Han har smsat en hel del idag.
Dom har det bra. Det känns skönt att veta. Önskar att jag vore där ❤
